Snygga bilder finns äntligen på mig (syftningfel?)

Kommentera
 
Det var så gott. O. Tro. Ligt gott. Jag kunde inte hantera det. Jag hällde alla mina vanliga såser på det. Då var det också gott men liksom, rätt gott. Nice, liksom. Att man ba ”m, nice!”. För innan var det så gott att jag bara blev ledsen. It did confuse me a tad, men inte sådär jättemycket i och med att situationen var mig så oerhört bekant. Jag gör ju sådär med lite allt möjligt.

In other tanks
(Tankar)
Jag är ganska känslig när det kommer till (ALLT) dethär med psykosomatiska symptom. Det har ofta fått mig att tvivla på min sanity. Exempelvis när jag trodde att mitt kön var deformerat till den grad att det gjorde ont varje dag hela dagarna ”för att det skavde”
Jag tog tag i saker
”Kan inte leva såhär”
Skulle operera
Dom remitterade mg vidare till kuratorn.
Efter mycket övertygelse från min sida, om hur folk aldrig trodde på mina smärtor (ex mamma trodde blindtarmen var sorg och därmed jag med men tillslut blev det ändå sjukhuset och TADA jag lever fortfarande) så undersöktes jag, hade inte den fysiska strukturen som skulle kunna skapa det jag ooops hemma måste äta