IgenIgenIgen!

Kommentera
Två gånger i trapphuset (vad jag minns, nu blev jag skeptisk) har jag fått för mig att jag har obalans i underlivet, blivit nojjig, konstaterat att det berott på att jag oväntat känt lukten av torsk, gett the benefit of the doubt några trappsteg, lukten har avtagit och kusten har väl då ”varit klar” men jag ger ju även the benefit of the doubt till det.
Aja igår hände det igen och jag kom fram till att det är på en viss plats i trappan som det luktar torsk.
Jag kom också ihåg att det är helt orimligt att det skulle ha varit min vulva, då jag i mitt långa liv haft både det ena och det andra men det har ju aldrig resulterat i att jag känner en stark lukt av torsk när jag går runt i världen och försöker leva mitt liv.
DÄREMOT
Hehe
Jag kom också på
HOLY SHIT ORELATERAT TILL DETTA SÅ KOL JAG OCKSÅ IHÅG MITT FÖRSTA MINNE men tålamod Amanda we talk about this alot
Jag kom på varför jag alltid tror att det är mitt eget kön jag känner lukten av
Haha eller nej, det är väl inte förklaring till varför jag tror det men jag kör ändå
(Förklaringen är väl att man regelbundet hör folk antyda att det är så det funkar och jag har blå ögon på alla sätt. Furbieblå. Svampbobblå.)
Jag kom plötsligt ihåg the origin of this.
Usch vilket jövla intro nu vill jag inte skriva drt längre
Kanske glr ändå men jag har sannerligen fucked all the fun out of it tack för den Amanda
Wöw the attitude. Asså detta är varför jag inte vill umgås med oss vi är så jäv
Ah men kolla du är ju precis likadan
VILKET JU FAKTISK STÄRKER BÅDAS POÄNG
Eftersom vi är samma person så vår kritik är ju typ. Hm. Är det verkligen opassande? Aaaaaaah i dessa sammanhang kanske en bör anamma det här världen tjatar om att man inte ska gå runt och öppet hata det man hatar, ”för man har ett ansvar att göra sig förstådd och nå fram till lyssnaren och då måste man vara respektfull och inte elak eller orättvis” SSMTIDIGT SOM JAG KRITISERAS FÖR ATT HA ETT ORIMLIGT JESUSKOMPLEX SOM ÄR OMÖJLIGT FÖR tröttnade
Hursomhelst
Denna torsktolkning till min vaginas nackdel tändes i gymnasiet då jag lagt min tröja i frysen där det läckt ut torskvätska och sen la jag den torsktröjan på alla mina andra kläder och hade på mig den och det var en såpass liten besuldad fläck att jag just ibland fick en whiff of torsk när jag gick runt och försökte leva mitt liv vilket just i den perioden av mitt liv till ungefär 100% gick ut på att alla skulle vara attraherade av mig eller avundsjuka på mig för det var den enda bekräftelsen jag kände till (för att uttrycka sig lika orättvist som vanligt. Get. The fack. Over. It.)
Ja, så när jag känt torsklukten hela dagen hade jag min vanliga misstanke om att när jag stank så satt det i kläderna, slängde kläderna i tvättstugan, för inte tvättade jag mina egna kläder eller reflekterade över hur ädelt det var av mina föräldrar nejnej, och trodde problemet var löst.
Men nu var det ju lite torsk på alla mina kläder och eftersom att jag inte kunde föreställa mig att något kunde röra sig i frysen FÖR ALLT ÄR JU FRYST drog jag långsamt slutsatsen att det var jag som var den gemensamma nämnaren för alla tillfällen jag känt lukten av torsk. Lukten läckte även in på min hud så även när jag var naken kunde jag känna den.
Jag vet inte om jag gjorde det denna gång, men det kan ha vart en av alla gånger jag gått till gynekologen och dom ba ”gå härifrån ditt kön är normalt kan du sluta komma hit och tvinga oss att titta på det medan du frågar om pannlampan följt av ’ah, typ, cave explorer’ följt av awkwardness”
Jag sörjde min lukt och att det nu var mitt liv och att min dröm om att alla skulle vara attraherade av mig eller avundsjuka på mig nu skulle bli ännu svårare att jag måste kompensera MEN HUR JAG GJORDE JU REDAN ALLT JAG KUNDE FÖRESTÄLLA MIG och att ah, vi måste uppfinna, upptäcka nya strategier, bryta ny okänd mark, forska, ska jag verkligen ha perfym eller blir det ännu värre. Som en överkammad flint istället för att bara ha en facking flint
Så en dag
Satt mamma i tvättstugan och ba
”Amanda lukta på det här”
Hon hade hittat en specifik plats på en tröja som luktade starkt av den torsklukt jag trodde var jag.
Och det kändes ungefär lika underbart som att jag klarade tentan. För jag klarade tentan med nöd och näppe, men det jag är är tydligen någon som dom tolkar som BEHÖRIG ATT VA DÄR JAG FÅR VA MED DET JAG ÄR ÄR OKEJ och jag fick ju gå runt i torskdoften en dag till då precis allt luktade torsk
Men
Det var inte jag
Det skulle lösa sig
Der var inte jag
Den jag var luktade inte torsk och den jag var skulle inte behöva leva det livet jag i sorg accepterat
Och man kan väl analysera och kritisera den jag var i gymnasiet OCH NU OCH ALLTID men känslan
Är
Den bästa känslan
Jag vet
Den bästa känslan jag vet
Det är som att jag kan se mina hjärnceller (som hur man kan ”höra” musik när man bara minns den) och dom lyser upp och dom rör sig långsamt ifrån varandra såsom jag alltid tänkt mig att universum expanderar och så åker mina ögonlock och hela ansiktet slappnar av och så glider en eller två mungipor upp och så känner jag mig kär benen och i magen har jag en behaglig fjäril
Och ah åh