tånker inte försöka rädda detta mer än denna rubrik

Kommentera
Det finns en massa stunder som får mig att känna att mitt liv närmar sig slutet. inte på ett dramatiskt sätt Utan snarare på ett behagligt lugnt vis 
jag tänker inte på det
men jag känner ett lugn och en längtan efter ett slut
tror det är för att det påminner om sånt som har slut 
typ filmer eller böcker eller historier jag hört 
det inleds saker och sen bibehålls det och sen händer drama och sen börjar bitar falla på plats för att den börja runda av och sen kommer slutet passande och man känner att cirkeln av sluten 
Jag har spenderat så mycket tid åt att försöka ta mig till slut 
flr det är lugnt 
lugn och ro 
ibland känner jag att jag är påväg till en punkt
såsom en sånhär punkt ”.” 
ett slut på en historia
sen när jag sett punkten blir jag frustrerad eftersom min historia bara fortsätter och fortsätter och jag 
kommer ibland ihåg att jag vill ha det så 
jag tror det händer när jag är trött 
eller oinspirerad eller som att jag sett mönstret så många gånger att jag sjunger på versen efter den jag lyssnar på 
om det var en låt 
vissa av mina favoritlåtar kan jag inte lyssna på för att jag ”hör” alla toner samtidigt eftersom jag minns dom så väl och jag lyckas inte hålla tankarna stilla nog att på riktigt i nuet HÖRA den tonen som i sekunden låter
Jag kommer ibland ihåg att jag aldrig har ett slut jag kommer kunna finnas kvar efteråt
jag Mår bra då
typ 
närrrrr
jag kommer ihåg vilken historia jag är 
the nonsense One som inte ”make narrative sense” (//ceg(lol världens fulaste förkortning) ) 
frustrationen av när en historias slut ba va mitten av en film 
som man kan känna 
den känner jag till mitt liv 
och det är inte dramatiskt 
fast om man ska va petig så är det väl precis det det är
för det är när jag misstar mitt liv för en dramatisering av en metafor för ett liv 
aka 
en saga 
berättele 
är ju ej ensam om detta