Tyckte det var något skumt med det där meddelandet

Kommentera
 
Jag vet inte hur jag känner inför suget av att bli förvånad.
Är det inte ännu en bortskämd grej?
Jo kanske.
Att kopplingen till känslan av att ens hjärna expanderar och får en frisk fläkt, nytt material. Nnnnnnyyyyttttt
Surprise
Kanske inte.
När jag blir galen av att inte bli motvilligt chockad regelbundet
Är väl det för att då är jag med mig sjölv
Om inget rockar the boat jag sitter i
Så sitter jag bara i en båt
Inget kastar sig på mig så det finns inget för mig att instinktivt reflexmässigt oklanderligt reagera på
Om jag inte är i chock
Så är jag klander...lig. Va?
Om jag inte är i en sjuk situation är jag närvarande och det jag gör och inte gör går att härleda till någon form av person
Inte bara
Människa
Om jag bara sitter i en liten båt som jag är fullt kapabel till att hantera så är den ju ett verktyg jag ska använda eller inte använda
Och där är det helt tomt.
Nästan.
Punkter.
Triggar.
Dramatiska.
Jag är en produkt av allt som på något sätt varit i kontakt med mig och jag kan ikte stå för alltihop
Jag är ju
Komplicerad
För
Va?
Hur kan en person ”vara komplicerad” ?
Fattar fortfarande inte det där
Men det kanske bara är ett provning av min point att jag ”är komplicerad”
Kan inte undgå att lägga märke till att jag just rörde mig som en mask när jag skrev
” ”är komplicerad” ”
Och rösten i mitt huvud som säger orden jag skriver hade lite samma jargong som typ alla seriösa moments i lejonkungen 2
Krystad cringe
Jag spärrar ut näsborrarna, trycker in hakan så jag får en till under, jag skelar lite, spänner upp läpparna men öppnar inte direkt munnen så mina övre och undre framtänder är framme och typ två millimeter ifrån varandra
Och så säger jag ”jag är lite komplicerad” med en djjjjuuuuuup och lllllleeeeen röst.
För jag vvvveeeeeeet inte ens vad det ska BETYDA
Som så mycket annat
Var var jag
Ursprungligen
Så att säga
Juste
Tanken slog mig
Kändes som första gången
Men to be fair kommer jag ju regelbundet på samma saker och tror det är första gången
Anywho
Surprise är enda kontakten med omvärlden när man är passiv
Andras beslut
Då är hela vakna life en gamble med sjukt dåliga odds
Allt som rör sig är andra och det enda man är aktiv i är sånt man inte kontrollerar
Så ingen aspekt av ens vakna liv handlar om byggande av något
Utom reaktionsgrejen
Plocka upp mindre och mindre signaler för att kunna stimulera universumet i ens huvud
Det räcker inte med den väntade normala mängden interaktion som erbjuds på ett normalt smörgåsbord
Så att säga
Man måste va
Kring
Exceptionellt oförutsägbara individer
För att känna sig levande
För dom trycker på knappar ingen ska trycka på
Har jag en aning om vad jag pratar om?
Asså ja definitivt men inte känns det bra för det för jag har en kritisk apa på axeln
Som apar sig
Det finns grejer jag alltid fantiserade om att få känna mig permissioned att göra och nu vet jag att jag får men vill inte men måste för jag känner personligheten stelna
Lugn Amanda ingen vet om det faktiskt funkar så
Men många hints
Men hints åt equally spretiga håll håller mig stilla i någon mitten som egentligen inte är naturalitet utan ”kan alla bara hålla käften och låta mig tänka” men det kan dom inte det kommer dom aldrig att glra för tystnaden kommer att påverka dig på samma sätt
Va
Jag mår bra ibland
Och jag känner extremt starkt motstånd mot beteendena som ger mig den känslan
Hehehhehehe
Jövla textskratt
Så jävla fult
Det ör nog bara för att symbolerna är för löst attached till mitt känsloliv for att jag hade damp i skolan och är lite kort och en fågel bajsade på min kompis en gång när vi var för små för att jag ska ha en aning om vilken ålder det va. Hon ba ”DET VAR NÅGON SOM KASTADE BRÖD PÅ MIG” om och om igen tills jag lyckades sätta ihop två och två och förstå att det var fågelbajset i hennes hår hon syftade på och då började hon gråta
Kolla alla å:n