Utkast: Apr. 26, 2018

Kommentera
jag drömde så fint. e hatar när jag berättar om mina drömmar. mina natt-drömmar alltså, något annat tror jag inte skulle erkännas då man isåfall framstår som sauron. not a great meta4 menmen. ibland blir jag arg när folk berättar om sina dagdrömmar. men jag älskar när folk berättar om sina nattdrömmar. jag älskar mina nattdrömmar. i regel.
vi simmade lugnt. jag hade en hund. det framgick inte riktigt hur den hunden såg ut. men vi hade en bra relation. e, du var med dina kompisar och ni hade penga och struktur på era liv och inkluderade mig i era planer utan att låtsas om alla sätt jag var olik er på. vi skrattade åt varandras skämt och ni hade fina kläder och jag och min hund, som jag nu tror var röd... njae kanske vi får se, jag tror den ibland var röd men främst fick den en röd grej av en främling,
jag och min hund satt med vid bordet och vi bodde inte någon direkt stans.
e, du och dina vänner hade fina lägenheter och vi pratade om bostadsmarknaden och hur vissa av er hade snubblat över möjligheter och andra av er hade planerat varje steg men såklart i slutet hade allt berott på tur. lite som dom som skrapar trisslotter i nyhetsmorgon (jag har aldrig sett vad som leder fram till scenariot så jag vet inte ens om det är en del av nyhetsmorgon, hur personerna är utvalda eller varför alla dom där trisslotterna innehåller vinster så orden kring detta kanske blev fel)
lite hur dom har tur som får värsta vinsten.
juste den där parentesen var viktig för mig i och med att hur det kommer sig att dom skrapar dom där vinsterna är väldigt relevant för liknelsen.
ja, ni betedde er som att ni hänger med sånna som jag hela tiden. och jag börjar misstänka att ni faktiskt gör det också. att känslan jag har av att vara oerhört malplacerad är en känsla precis som känslan jag har av att något är fel utan att något är fel eller at alla jag möter känner varandra eller alla som har liknande minspel mer eller mindre medvetet konspirerar emot mig (lol)
ni var snälla mot min hund som jag tror skiftade färg mellan röd och grön och brun och svart. kanske blå ibland. och kanske gul. men den hade iaf ungefär kroppstypen av någon form av schäfer. min hundvän fick va med vid bordet på resturangen för min hundvän var så trevlig och såg alla i ansiktet och log och ibland viftade min hundvän på svansen. jag vill inte säga "den" för när det handlar om djur låter det objektifierande snarare än könlöst som med människor. eller, när jag refererar till människor som "den" så skrattar folk för att dom tycker det låter objektifierande vilket dom tycker blir kul eftersom dom har en bild av sig själva som om dom inte ser människor som objekt. när jag säger "den" om djur reagerar folk som om jag sagt "han eller hon (och i utopin även hen men vi är ju inte där en, blir en annan reaktion)" om en människa. så det gör mig obekväm.
resturangen var i en grotta och bestod av ett rätt högt bord och stolar som var just sådär höga så att man kunde se hur långa och vältränade och "solkyssta" och rakade och glansiga era ben var. för ni satt sådär som på reklamer, snett bortvända från bordet med fötterna på ett litet fotstöd långt ner på stolen.
det var en såndär dröm när man inte ser sig själv, för man är sig själv och man är inte i ett scenario där man tittar på sig själv. det var en så härligt dröm.
bordet stod mot en vägg i grottan. mellan vattnet och väggen. man kunde precis gå förbi bordet utan att behöva ramla ner i vattnet. för att sätta sig på andra sidan bordet liksom. bordet var i en höjd som gjorde att min blandade hundvän hela tiden hade ansiktet vänt uppåt. men den var med liksom. inkluderad. vi var båda inkluderade. och vi levde upp till rollen av att bli inkluderade. det där jag gör ibland som suger ut det mesta av min energi vilket jag kompenserar för senare med emo-het.
inkluderas i andras kretsar.
ni pratade om hur bra picard var om man inte kände för att laga mat och så var vi ofta i butiken och ni försökte få mig att köpa frusna avokados vilket mycket av drömmen gick ut på. såg frusna kuber avokado upprepade gånger i olika sammanhang. they creep me out.
ni hade modeenliga kläder men det var tydligt att det inte var något nörderi ni höll på med. ni bara casually klädde er i underförstådda klädkoder. och ni låtsades att jag också gjorde det.
en hobby jag har eller åtminstone grej jag gör är låtsas att jag känner mig välkommet överallt. det kittlar i mig och jag måste göra det. när jag blir välkomnad på pappret men har en stark känsla av att inte höra hemma eller står ut som den där finnen jag hade på kinden i sjuan som alla kommer ihåg, så låtsas jag att jag inte märker det. att människors artiga och obekväma fraser tagna direkt ur handboken för ytliga möten är genomtänkta genuina ärliga förmedlanden av vilka dom är och sånt dom vill ska existera i världen. det är en hel grej. det är ofta en självuppfyllande profetia men jag har inte nått vad jag tror många skulle vilja kalla för "mognaden" av att sluta hata dom för detta.
vi simmade i vattnet vid bordet i grottan och det var mörkt utom sånt där fint nattljus. lite måne lite eld lite glest placerade lampor. mest svart. det speglade sig i vattnet så ljuset gled iväg från en i takt med ens simtag. allt var så lugnt. jag sa nog ingenting under hela drömmen. jag bara var "välkommen", inkluderad, överallt, sen ensam med min hund, och när vi gick på gatan kom en annan människa i samma mode och gav min vän en stel, röd, friterad?, höna, såg ut som en såndär plasthöna som låter duvet, och min hundvän blev glad för den var en hund och jag kom ihåg det så jag blev också glad.