stjäla slattar och hoppas på knark

Kommentera
jag drömde typ om alla inatt.
fast inte av dom jag skulle inkludera i det begreppet. jag har en eller två flugor i lägenheten. jag har undrat om dom är reinkarnationer av individer jag känt. imorse duschade jag och flugan var med. när jag drog draperiet åt sidan satt den där på en handduk och inte var min, och tvättade sig. jag tänkte inte på det förns jag själv drog handduken längs min arm, med min andra arms hand, och tyckte att det såg precis ut som det flugan höll på med. vi delade lockerroom.
hur ensam låter jag?
jag har varit hög i några dagar. det känns dåligt. det är enligt planen och jag ska "ge det en vecka eller två". det är normalt. en normal inledning. introt till när medicinen faktiskt ska hjälpa mig. till när den ska va medicin.
på fest ska man typ ingenting. det är därför det kan vara kul att vara hög på fest. eller åtminstone när man inte ska nånting. typ om man är ledig eller har rymt hemifrån eller redan ligger i sängen med sin sidehoe.
det känns som att glappet mellan mig och världen är enormt. men jävlar vad bra jag blev på sudoku helt plötsligt *värt det*
jag känner mitt ansikte och mitt tandkött och jag kommer ihåg att flacka med blicken när jag här och där inte ser nånting. har du tittat på samma fläck tills allt kring fläcken blir grått?
jag tycker inte om att allt lever för jag är off. jag pratar baklänges och med det menar jag
att
jag försöker säga något
inser att dom orden innehåller en underförstådd grej som ger dom mening som också behöver förmedlas
börjar säga det underförstådda
bakgrundsinfon
inser att den har bakgrundsinfo
försöker berätta den
inser att alla ord har nödvändig bakgrundsinfo
ger upp
börjar om
samma sak
blir kanske arg
antagligen arg
vad blir jag ens annars? jag blir väl alltid arg antar jag
på fest är det okej att skrika något random, svara på ifrågasättande med ett flirtigt leende, en kyss, en knuff följt av flykt åt random håll.
går icke i vardag.
känner mig off.
kommer på regelbundet att det det jag kollar på ser mig också. när jag inte är hög på biverkningar gör det mig. nånting.
när jag är hög på concerta hinner jag inte reagera med kroppen eftersom tankarna redan är 70 mil åt spridda riktningar därifrån.
jag är inte med liksom. det är som att jag upplever nutid som grumliga minnen som stört nog förväntar sig att jag ska vara med och röra om.
jag glömmer att säga ord. inte som när jag brukar glömma att säga ord. nu är det inte i närheten av den lilla qwirken.
jag glömmer. jag känner aktivt alla rörelser.
min kropp är långsam.
det är inte så
mina tankar är överallt. det är dom som härjar. dom härjar. det blir konstigt när kroppen försöker spegla dom. jag märker att jag gränsar till att vara våldsam. oförsiktig. eller not even close to sense making. våldsam eller helt och hållet free of sense.
jag vet att jag säger ord här. att jag gör ord. dom känns inte. bara lite. jag känner igen känslan. känslan av att allt är minnen. antidepressiv medicin. att vara bedövad. man ser sin hand bli petad på och man måste besluta att reagera som man minns är den tillhörande reaktionen vilket baseras på att man känner det. men man gör ju inte det. jag tänker saker och förstår saker, i compute, men dom når inte hela vägen fram.
alla efterrätter jag ätit och "mm":at åt och tagit fler portioner av utan att gilla en sekund av det. alla kyssar jag besvarat, skratt jag fejkat, orgasmer jag faktiskt haft utan att gilla. kan vi bara få säga att orgsam inte är = skönt. skratt är inte = kul. att kolla under lugg är inte = blyg.
juste jag kom fram till att jag inte ska fokusera på omgivningen i just detta. jag ska sluta ljuga så att jag kan tro att andra är ärliga. så dom fina sakerna kan ge mig den fina känslan istället för illamåendet av vilken avancerad nivå allt är hemskt.
ärlighet är en sån bumpy road. jag visste inte att livet var bumpy tror jag. jag tolkar bumpy som fel. håller itne med om det längre. svårt att hoppa in bara. som det där långa hopprepet man hoppade tillsammans.
Hitta din stil inför våren!
jag är tydligen fortfarande ett eko av saker
det kanske är därför jag anstränger mig så mycket för att itne va det
men det är ju typ lika lönlöst som när jag försökte ta steg som gud inte kunnat förutse
enda lösningen på den ångesten är ju typ
acceptans
distraktion
jag är inte bra på acceptans, däremot är min distraktionsförmåga på elitnivå, så vi kan vi bara gissa oss till vad just lilla JAG valde
valde var ett starkt ord
cant wait to find out vad jag skrivit