låg proffe

Kommentera
låg profil skareva
låg profil
lite som att botemedlet på slarv är att sluta slarva
svårt med planering löses med planering
jävla kbt av precis jävla allt
när tänkte lösningen va att jag ska få fly från mina problem eller slå någon som stör mig måttligt i ansiktet
det där trädet jag gick förbi väckte gammelgäddan inombords och jag tog beslutet att kolla bort
därav vet jag ännu itne varför den fick mig att känna sån sorg å dess vägnar
släpper det annars kommer det
jag gick på torget mellan tekniska högskolans tunnelbaneuppgång och den pampiga ingången till självaste kth, kände en vag känsla av igenkänning
ne vecka senare gick jag samma väg och kände samma svaga känsla av igenkänning följt av slå sig i pannan allt man har pga
kände igen mig
pga
gick där i ett år
jag gick på torget med den pampiga ingången med den pampiga kthloggan på den pampiga byggnaden och ba "deja vu... skumt. har jag varit här någon gång innan? det var konstigt isåfall... kan itne minnas någon anledning för mig att ta denna väg utom just exakt idag.... det är antagligen så att allt ser ungefär likadant ut i dessa krokar" och så sparkade jag mig vidare. åkte upp längs... vahettere drottning kristinas väg (tror jag) och den där vaga känslan av igenkännign höll i sig. jag tyckte känslan var skum i och med att jag ju befann mig på nytt äventyr, utforskade nya trakter. jag utforskade nya trakter på samma hundra kvadrat jag dansat runt på i ett års tid.
när jag kom på det fick jag typ den där känslan man brukade få när man klättrat upp på diskbänken för att nå något i en hög hylla och så wobblar man bakåt men klarar sig. ilandet i hela kroppen.
häromdagen pekade jag på ett hus och ba "ser du den där byggnaden? det var där jag bodde förut" och möttes av "var det inte den där andra byggnaden där borta?" vilket det ju var.
erinrar mig stunden jag inte kunde knäcka koden
x - 3 = 5
på kth
eller när jag gick vilse runt grannhuset.
jag minns ju typ väldigt många tillfällen jag glömt grejer. och jag minns vad jag glömde. så jag vet ju grejerna, jag bara spacear lite och det är normalt.
låg profil
i en vecka eller två
för nu är dom gamla goda biverkningarna tillbaka med NY ENERGI pga höjd dos. en såndär biverkning är att jag uppfattar allt jag tänker som orsaken till en ångest
nej så är det nog inte ew
det är ju antagligen
jag är min poäng
men
det är ju dethär med att ha en känsla och sen tro att det är situationen man befinner sig i som orsakat känslan. sjukt rimlig grej att anta
gammalt groll
just JAG reagerar på ångestkänslan som en indikation på att hela mitt liv är på snedden och måste korrigeras, så tar jag fram allt som är aktuellt i mitt liv och så försöker jag hitta felet med det.
det leder till unfortionet saker så ag måste låta bli
så tänker jag
"aha, men då nu när jag inte ska ta några beslut som påverkar något så kan jag ju gå till frisören och be dom förändra mitt utseende till något spontant - nej juste vaFFFFFFFFFFAAN"
och sen
"jamen vafan jag kör till jag kanske ska ta den där snubbens nummer ändå JAMENVAFAN MAN FÅR JU INTE GÖRA ETT JÄVLA PISS"
"hm... jag kanske ska fråga runt om någon vet vem det där snyggot är så jag kan ta reda på dess schema och befinna mig på platser den kan dyka upp på och sen lura hem den till mig och lukta på dens ansikte och AMEVAFFFFFACKING FAN"
"jag kanske ska skicka iväg det där mailet jag tänkte angående att hela mitt liv är kaos och hur alla system är paradoxer och att dom inte kan kräva av befolkningen att den ska läsa böcker JAG KÖR" skäms
"lite tinder har väl inte så många dött av AMANDA"
"kanske ska berätta för den där personen jag inte sett på sju år hur mycket jag ALLTID HAR HATAT HEN- amanda nu lägger du av nu sätter du dig i badkaret med tre snus och väntar på att dom mesigaste sömnpillrena i hierarkin ska knock u out u weak ass gruffalo"
färgade mina ögonbryn, det får duga. ångrar mig redan.
ångrar mig tillbaka.
det är för allt ba är feelin och inte sensemakin
det är krux när känslorna inte har med en att göra. helt orimligt att en ska kunna hantera det. tycker jag. baserat på att jag inte vill göra det. tror jag missförst¨r saker jag helyt enkelt inte vill.
acceptans är inte min starkaste sida
när jag känner såhär och åker buss
så slutar jag lyssna på musik eller hålla på med mobilen
och så tittar jag ut genom fönstret och har konstant en sak i sikte som jag dömer med hela min being. sitter och kisar med munnen i form av uppåner U. sen dömer jag mig själv. sen unnar jag mig att döma nästa sak i sikte. så känner jag hur hatet sipprar, inte direkt "ut" ur mig i och med att det absolut itne lämnar mig.... eller asås ah, jag sitter och producerar så mycket missvisat hat att det rinner ur mig också typ. inte jättesvårförstådd sak att förklara.
visste att det var en töntig idé att skriva nu.
 
naej men nu känner jag mig rätt neutral. måste hålla mig undan sociala medier ett tag. dom psykar skiten ur mig.