gulligull

Kommentera
jag ska ha ett a. jag blir förvånad om jag får f. samtidigt som jag känner att kursen i sin helhet var något jag snubblade över och aldrig riktigt upplevde som att jag nailade
fast jo

naej

idag känner jag att jag vill vara en sprudlande liten flickeperson som sprider glädje åt alla håll, svämmar över av genuin glädje och lycka. jag känner att det är dags, det är läge, det passar så bra denna dag. jag är klar med första kursen och jag hittade inte det svåra förns det var slut.
jag minns det som om det var igår varenda gång jag tappat en hel förmåga eller en hel fas av mitt liv ur minnet när det lyses med lampe över desse. eller kunskaper. dom kunskaper som jag litar på att jag har är sånna som jag inte kommer ihåg att jag kan, typ som att
jag tänkte dra exempel, vilket misstag.
ironi och sånt
jag känner att jag är säker på att
naej nu hamnar jag i filosoffasoner
jag kanske skulle välkomna allt jag är ofrivilligt, för det är ju trots allt det pålitliga i min karaktär. det kan ju faktiskt inte vara så att jag bara råkar vara en massa oacceptabla saker jag måste "mogna" min ur, det måste ju vara ett sånt där fall där man vet att mitt dåliga självförtroende eller sj'vl
ja allt det där, nått av det, jag bara gillar inte riktigt mig själv. och det måste ju vara det primära problemet. men hur kan det ens vara det? är det här en såndär sak man itne kan tänka sig fram till?

jag hade faktiskt en blast för mig själv idag för jag slogs av tanken att jag ju ska gilla det jag råkar va, eller liksom ägna mig åt det som den jag råkar va just nu vill ägna sig åt. jag behöver inte ranka och analysera alla mina infall och sen avfärda allt jag läst är "varningstecken" eller på olika sätt lite sämre saker att va. och så hade jag ju en blast. men. men. men. inga men. men fortfarande. m e n. men. men. problematiskt. läskigt. psykisk ohälsa. onda cirklar. björntjänster. jag vill viska i text "men hur vet jag vilken del av mig som ska vattnas och vilken som kan dö om den ignoreras" men att viska slår mig just nu inte hur jag kan göra.
jag måste gilla dethär. the road. the process. vägen, inte målet. men. menmenmenmenfårmanverkligenvasåhär. ja det får man. lugn bara lugn älskade vän. vi ska dricka kvällste och balansera på gränser för att överdosera valeriana och hoppas vi inte spyr. skämtosido så slog det mig inte förns i skrivande stund att mitt te också innehåller valeriana.
its not great under there, you have to like hair
its not great in here, you have to like anger and fear and ptsd
cirkel sluten igen och jag skrattar för mig själv åt oklar tanke. jag är lite förkyld och lite nervös, men det är ju the deal i made to get my brain back. vill man leva sitt eget liv måste man ju faktiskt göra det också. det är bara så mycket svårare i praktiken än i past amandas fantasi eller present amandas fantasi om vad future amanda kan fixa istället för mig för just present amanda är ju lite för skör för att hålla på och hålla på. nu ska vi dricka vårt te och kanske lägga tillbaka en av valerianerna i burken. men vilket program på netflix kommer läka min själ för kvällen? jag verkar tro att det är black swan men det finns ett litet alterego i mig som skrattar. men hon är så liten och hypotetisk och jag vet inte riktigt vem hon är. kbk
lovelove
gossipgirl