vanesak

Kommentera
jag betedde mig som en verklighetsflykt och blev därmed pursued like their lives depended on me. det tyckte jag var nice.
detta beteende var ett ihopkok av beteenden som jag själv hade blivit helt besatt av when utsatt för + egenskaperna hos allt jag annars obsessade över.
listan över the objects of my obsession är ju en oerhört lång sådan, så det är ju inte överkonstigt att jag under mina dagar som levande varit nyfiken på hur det är att vara på andra sidan av detta mynt.
men när jag är besatt av en sak, en SAK, så tar jag den saken, använder den på alla sätt jag kan föreställa mig, sen händer det både att jag sparar den i hopp om en round two, eller så slänger jag iväg den. ibland med stark avsky, ibland för att jag "är en grown-up" och är lite för mogen för sånt tjafs.
hur starka känslorna än är, så är det bara en tidsfråga innan triggern bleknar in i omgivningen. och det är ju något jag motvilligt och långsamt märkt. sakerna är inte magiska. jag har aldrig funnit pricken över mig som i, jag har bara funnit en prick. jag är inget i.
ingen är ett i (hoppas tror och vill jag, annars är jag ju bara så förkastligt ensam igen). och ingen är en punkt till vår mening osv. det är det som är så frustrerande.
man är så trött. never ending story. fast det ÄR ju en ending story. jag kommer dö.
att vara the object of nåns obsession eller affection är verkligen inte enough. det är en sorglig liten roll som är väldigt tillfällig. det kan va början på en livslång vänskap, så man får sällskap i alla tråkiga sekunder som är livet. och jag har redan livslånga vänskaper. och jag tror inte att samma personer som jag blir sexuellt attraherad av är sådana att jag vill ha dom around when not törstande efter. sånt. jag tror inte jag hade kunnat ha en sån sexualitet i patriarkatet, och jag har svårt att tro på att andra kan det.
det kanske är så att det är
o
m
g
vad jag tröttnade på detta gnäll nu
hahaha äsch
jo, amanda, we go on, yes maybe okejdå, ibland hjälper det inspirationen att läsa igenom det man skrivit TÄNKA SIG
jag har vänskaper jag tror är for life. men jag är inte den dom har i sin mundane vardag. åtminstone inte när de har partners. vi har en kultur som säger att det är den man har sex med och älskar, man delar sin vardag med.
så, dom flesta jag möter kommer att tycka så och göra så, även om det inte ens passar. så kommer dom säga "wööööh du har fan rätt haha ah vi är faktiskt fett konstiga i vårt samhälle" and then go back to göra exakt det där konstiga. 
jag vill leva ett liv jag själv tycker makear sense, och jag vill inte leva ensam. detta har jag änsålänge inte inte lyckats knäcka. 
jag har haft kärleksrelationer där jag delat the mundane vardag och det har varit väldigt fint. den delen har jag verkligen tyckt mycket om. men jag har bara haft detta vardagssällskap för att jag har varit the object of their obsession. det har varit tydligt i svartsjukan. när ens det man är besatt av tas ifrån en är det ugly. kolla barn som inte längre får ha en viss leksak och börjar make a scene. kolla mig på morgonen när exempelvis avokadon är slut, om avokado varit det jag ätit de närmsta mornarna. eller en serie jag tittar på plötsligt inte hade fler avsnitt. 
eller dessa män, som varit så fina och lugna och goa, plötsligt inte blev provided med min närvaro. eller jag när samma sak händer mig.
jag vill spendera min mundane vardag med människor jag älskar och litar på. jag vill ha sex med INGA, men jag har velat in the past, och då har det varit människor jag kopplat till äventyr och hemligheter och just undantaget från resten av mitt liv. verklighetsflykter. 
undrar om detta förändras.  
det är svårt att leva som två-tre personer i samma kropp. det är svårt att förstå vem man är när man har minnen och en undermedveten förväntan på att man kan byta personlighet när livet är så svårt. det är svårt att planera för sig själv när man inte vet vilken av alla ens beteendemönster som gäller.
blääääääääääääääääääääääääääääää 
nu ledsnar jag igen 
detta är itne kul