jag tyckte alltid att filmer som handlade om desperata kvinnor som äntligen fått respektive drömprins, var väldigt sorgliga. jag kommer ihåg att jag kände mig sorgsen i slutet på Snygg, sexig, singel, just för att jag itne förstod varför. jag vet inte. vad som hände liksom. det kändes alltid som att kvinnorna filmen handlat om bara försvann. förra året när jag äntligen läste lite kemi och tyckte att dom kemiska reaktionerna var ett skämt, så var det för att det påminde mycket om hur det kändes som liten att titta på romantiska komedier. intressanta saker händer när det är obalans, och på den nivån som jag läste kemin på presenterades det lite lustigt, som att allt ville ha så låg energi som möjligt. kovalenta bindningar. jag tyckte metallbindning lät så mycket trevligare men också lite. stört. tänk om man inte vill dela med sig och sitta ihop och bero av likadana klumpar som en själv? iofs....det där med vänster och höger. hjärna. youtube. jag är definitivt två. kompromissar dagarna i ända. jag kanske helt enkelt redan har alltför mycket meck med att kompromissa med min ojämna hjärna att jag inte har lust att ta mig an två halvor till. speciellt inte två hjärnhalvor som är ännu svårare att klura ut än dom jag redan har. att ha en egen hjärna är som att skriva tenta på kth, där man får ha med formelsamlingen och ändå svettas man i fyra timmar (i mitt fall 6 visserligen adhdstyle) och har feber dagen efter av ansträngning. på riktigt. ja var bakis efter tentor jag satsat på. svullen. i. ansiktet. huvudvärk. kroppsvärk. apatisk eller manisk. eller båda samtidigt. det är tråkigt när man får fel mediciner utskrivna för sina diagnoser som resulterar i fysisk, kemisk ångest i ett år. det är också tråkigt när man är så van vid att ha stark ångest att man inte berättar att man upplever en biverkning. för man märker inte det. man tänker bara "fan, klockan är 13, time for mindnumbing OCH BLOWING pain i kroppen och kryp i huden och ofrivilligt upprivande av sår i ansiktet och armar och allt man når (beroende av klädval) och tinderdejter och spänningshuvudvärk och ont i tänder från spänd käke och frustration av att tro att man slappnar av och att det antagligen är visdomständer på väg upp för jag vet ju att jag inte har spänt käken nu och en känsla av att hänga högst upp i julgranen naken och hatad. well. snus?"och tar en snus och smsar en dum snubbe och berättar en rolig historia och skrattar och river lite. man gör så jävla mycket när man är speedad och har panik och ticks hela tiden. jag är in awe över vilket geni/slash/mirakel (sandor/slash/ida) jag var 2016. hur i helvete did i do dat AHJUSTE lagligt knark som beslutats att jag skulle ta varje dag för att vara en normal person i min vardag. och i en parallell lägenhet röker folk gräs för att bli som jag när jag är au natural. för det är fel på mig. lol. jag har ju nya meds nu. känner mig som gollum med dom. my precious. r u killing me slowly or saving me or helping me och makin me miss ma life? det är bara så jävla skönt att inte känna all ångest som sig bör kännas under de förutsättningar man existerar. så. sålänge är precious min följeslagare. som every man ever så tror ju jag att jag har koll.

godnatt

röd tråd

Amanda tänker Kommentera
jag tyckte alltid att filmer som handlade om desperata kvinnor som äntligen fått respektive drömprins, var väldigt sorgliga. jag kommer ihåg att jag kände mig sorgsen i slutet på Snygg, sexig, singel, just för att jag itne förstod varför. jag vet inte. vad som hände liksom. det kändes alltid som att kvinnorna filmen handlat om bara försvann. förra året när jag äntligen läste lite kemi och tyckte att dom kemiska reaktionerna var ett skämt, så var det för att det påminde mycket om hur det kändes som liten att titta på romantiska komedier. intressanta saker händer när det är obalans, och på den nivån som jag läste kemin på presenterades det lite lustigt, som att allt ville ha så låg energi som möjligt. kovalenta bindningar. jag tyckte metallbindning lät så mycket trevligare men också lite. stört. tänk om man inte vill dela med sig och sitta ihop och bero av likadana klumpar som en själv? iofs....det där med vänster och höger. hjärna. youtube. jag är definitivt två. kompromissar dagarna i ända. jag kanske helt enkelt redan har alltför mycket meck med att kompromissa med min ojämna hjärna att jag inte har lust att ta mig an två halvor till. speciellt inte två hjärnhalvor som är ännu svårare att klura ut än dom jag redan har. att ha en egen hjärna är som att skriva tenta på kth, där man får ha med formelsamlingen och ändå svettas man i fyra timmar (i mitt fall 6 visserligen adhdstyle) och har feber dagen efter av ansträngning. på riktigt. ja var bakis efter tentor jag satsat på. svullen. i. ansiktet. huvudvärk. kroppsvärk. apatisk eller manisk. eller båda samtidigt. det är tråkigt när man får fel mediciner utskrivna för sina diagnoser som resulterar i fysisk, kemisk ångest i ett år. det är också tråkigt när man är så van vid att ha stark ångest att man inte berättar att man upplever en biverkning. för man märker inte det. man tänker bara "fan, klockan är 13, time for mindnumbing OCH BLOWING pain i kroppen och kryp i huden och ofrivilligt upprivande av sår i ansiktet och armar och allt man når (beroende av klädval) och tinderdejter och spänningshuvudvärk och ont i tänder från spänd käke och frustration av att tro att man slappnar av och att det antagligen är visdomständer på väg upp för jag vet ju att jag inte har spänt käken nu och en känsla av att hänga högst upp i julgranen naken och hatad. well. snus?"och tar en snus och smsar en dum snubbe och berättar en rolig historia och skrattar och river lite. man gör så jävla mycket när man är speedad och har panik och ticks hela tiden. jag är in awe över vilket geni/slash/mirakel (sandor/slash/ida) jag var 2016. hur i helvete did i do dat AHJUSTE lagligt knark som beslutats att jag skulle ta varje dag för att vara en normal person i min vardag. och i en parallell lägenhet röker folk gräs för att bli som jag när jag är au natural. för det är fel på mig. lol. jag har ju nya meds nu. känner mig som gollum med dom. my precious. r u killing me slowly or saving me or helping me och makin me miss ma life? det är bara så jävla skönt att inte känna all ångest som sig bör kännas under de förutsättningar man existerar. så. sålänge är precious min följeslagare. som every man ever så tror ju jag att jag har koll.

godnatt