vaska guld

Kommentera
det fanns aldrig något han hade kunna göra för att jag skulle tycka om honom. men om han vetat hur man lyssnar på en människa man inte förstår så hade jag antagligen kunnat lämna honom med respekt istället för den torkade gamla kräkrest jag är rädd aldrig kommer lämna min mungipa.

jag vill vara med i sminkleken, men det är itne möjligt innan jag slutat se smink som korrigering
smink är KONST. ett enormt område full av brilljans. brilljans som används oempatiskt... blir....? briljans med empati blir.........?

min uppskattning för konst har alltid sexualiserats. jag behöver att det slutar. sexualiseringen av allt jag intresserar mig för. att någon är en människa och har skapat något vackert betyder inte att jag vill knulla denne. lägg av. låt kvinnor älska världen, äckliga jävla patriarkat o.co.
sån jävla buzz killington. patriarkatet heter buzz killington

min värld växer fortfarande så jag byter inte ut saker, jag skaffar en till. det borde antagligen du också göra

ord är referenser. språk är referenser. vissa har mer intressant referensram och jag pratar hellre med dom. och då måste jag lära mig hur dom pratar så jag kan få tänka deras tankar. tankar med nya referensramar. det märks tidigt om man har en avvikande referensram men folk är för rädda för att se att det är fantastiskt. jag tror jag tänker fort men thats it typ liksom kanske

bumped beautiful

jag tror människor som inte släpps in i yttervärlden
jag tror alla individer behöver stimulans (typ ish). jag tror också att yttervärlden domineras av dom som tillfälligt har överhanden i vi-och-dom-mentaliteten. jag tror att majoriteten av dom platser man slentrianbesöker om man itne har tänk mycket, är igenomsyrat av vi-och-dom-mentaliteten.
jag tror också att yttervärlden i ett rum då bara är tillgänglig att delta i för de som är "vi" i det rummet. jag tror också att det betyder att bara en redan etablerad tankegång eller tankeform eller tankeutveckling eller värdegrund får yttras i det rummet.
det har sina uppenbara problem såsom våldsmonopol och våldutövning och gruppvåldtäkter och mobbing och fängelser och, efter ett tag, trygghet för vi:arna i en grad som leder till förutsägbarhet och därmed en känsla av meningslöshet (för jag håller med om att nej det finns ingen mening för er då längre, begå självmord eller läggav), vilket leder till brist på stimuli vilket i grupp och sammanhang som uppmuntrar egoism och objektifiering av sånt de inte förstår leder till våldsutövning mot det vi:arna inte förstår
jag tror också att dom:arna som inte får delta i formandet av det yttre, (de kan ju alltid bryta sig in, men det funkar oftast inte särskilt bra i en objektifierande situation där de som kontrollerar situationen och alltid backar varandra är våldbenägna och rädda för en) lider hög brist på stimuli. den stimulin som erbjuds är ju negativ stimuli från Vi:arna när dom petar på Dom:arna med pinnar och skrattar. jag tror att kroppen och hjärnan efter en tid hittar på egen stimuli för att överleva. jag tror att ju snabbare och mer och längre man tänker, desto mer egen stimuli kommer ens inre vara tvungen att skapa. jag tror att det är vad Vi:arna kallar för galenskap.

jag kommer aldrig att rädda någon, men jag kan väl hjälpa nån ibland.

vet du hur det känns att bli tafsad på?
vet du vad det är?
har du tafsat på någon annan?
har du velat?
har du tänkt på hur lite du har tänkt? hur mycket du missar? utan strattegi eller vilja eller längtan för att få in nyttnyttnytt. inte konstigt att du är rädd. du vill inte ge världen något. så världen vill inte ha dig. du saknar en avgörande ingrediens för empati.