--- jag drömde en massa mardrömmar

Du var med

Mitt ex var med

Ni fångade mig hela tiden

Inte tillsammans liksom utan en i taget

Jag hade inte --------------- än och han ------------------- och försökte manipulera mig till att stanna genom att gråta och dra i mig och tvinga mig att sitta i hans knä och han höll fast mig och sa att jag inte får lämna honom för att ---------------------------- och att jag var den enda som kunde göra honom lycklig

Och jag
Mådde illa och försökte förklara för honom att när han gör så så mår jag illa

Ich då kom du

Och gjorde samma ska

Sak

Fast minus gråtandes
Men du vägrade lyssna när jag sa att jag hatar att bli fångad och tvingad till att lyssna på vädjande till min empatiska sida och den delen av mig som känner skuld ich skam

Och du tyckte jag var helt hysterisk och orimligt när jag sa att du inte får hålla fast mig eller hindra mig för att det ger mig panik

Och när jag halvvaknade

Så fick jag

Ångest

För att jag känner att helgen går för fort
Jag Hr ännu inte hunnit bli uttråkad i min lägenhet och jag har inte hunnit känna mig ensam

Jag måste hinna med det

Jag kan inte träffa dig idag

Jag kan inte låta bli att jämföra min process med min skeva bild av vem du är

Och jag fick ångest när jag tänkte "jag kan ju bara säga som det är, ----- förstår" för att det får mig att känna att jag ber dig om tillåtelse

Och det får mig att känna mig fångad och känslomässigt gisslantagen

Jag kan inte gå till skolan imorgon

Jag känner inte att jag har marginal

Jag får inte se andra människor plugga
Just nu

Jag måste gömma mig

Men att jag får ångest av att se till att du är olej med detta

Känns farligt

Jag fick ångest av tanken på att du skulle förstå och vara glad och lugn. Jag ville inte skriva till dig. Min panik sa att det enda sättet den kan lugna ner sig är att jag skulle blocka dig och bara "ghosta" dig och vara elak mot dig tills du inte vill ha mig längre för att du vill ha mig gör mig jättejättejättejättejätterädd

Jag drömde att du och mitt ex gick ihop och sa att jag hade fel när jag sa att ni inte fick röra mig

Och så kom era vänner sol också var killar och var många och sa att dom också tyckte det

Och sa att jag var för vag och oresonlig och skulle förklara ECAKT varför

Och när jag inte kunde så försökte ni krama mig och trösta mig ich skydda mig från mig själv

Fast jag inte ville det

Men jag hade inge än talan eftersom jag ju behövde räddad från mig själv

Och tränas som ett traumatiserat djur

Och att det var synd om mig för att jag var så förvirrad och inte föestod att ni visste bättre vad som skulle få mig att må bra än vad jag gjorde och att jag var tvungen att lita på er och lyssna på er och låta er ta besluten angående vad sol skulle hände
Med mig

INTE JAG: Oj

Jag vet inte

Det låter väldigt jobbigt

Det värsta är att du känner att du inte kan gå i skolan

JAG: Jag vet

Jag får panik

INTE JAG: Har du nån du kan prya med när du mår så här?

Prata*

Känns som att den inte är jag

JAG: Nej jag försökte boka tid med sidan funkade inte på ett väldigt provocerande sätt

Jag har inte fixat

Jag får mer panik av att du erkänner detta spm problem

Jag kan inte hantera en skör relation just nu

Jag kan inte bli testad och jag kan inte bli ombedd att förtjäna tillit

Och jag kan inte ha någon att rättfärdiga mig själv för

Jag är inte redo för det

Antingen måste du och jag lära oss att dejta casual och ta detta långsamt

Eller så kan vi inte umgås

För det spm händer nu är för mycket för mig

INTE JAG: Ok, på vilket sätt vill du ha det?

JAG: Det sättet jag vill ha det på är att kunna följa mina impulser och göra det som känns naturligt för mig utan att det hipp som happ lite här och där ibland ger mer panikångest när jag inte är beredd och vid tillfällen som är såpass normativa att det blir svårt för omvärlden att ta hänsyn till

Men det är ju inte ett alternativ

Så då måste jag börja leta i vad som är onaturligt för mig

För att kunna svara på den frågan

Jag kommer att göra mycket som faller sig onaturligt för mig en ganska lång tid tror jag

Och att någon kan behöva ha en talan kring hur jag väljer att leva mitt liv just nu gör mig rädd att jag ska vilja dö igen

Jag har kärat ner mig totalt i dig SECRET SANTA, bara för att få det off my chest
Och det får mig att vilja ha in dig i mitt liv

Men jag vet.inte.hur.

Så frågan är ju typ då : vill du stick around och märka hur relationen ser ut, är du sugen på att bli förvånad? För vi kommer isåfall att behöva forma relationen på ett helt nytt sätt

Och om det knte är vad du vill så har jag full förståelse för det

INTE JAG: Min första reaktion till vad du skrev är att vi borde sluta ses

Det verkar vara mycket för dig och är ganska påfrestande för mig

Hur tänker du att en ny form skulle se ut?

Alltså du behöver inte förklara någon stor plan, men har du någon tanke för den närmsta framtiden?

JAG: Vaga planer jag är rädd att du ska titta på och skratta åt och säga "haha nej, asså påriktigt"

*INNEHÅLLSRIK SNAP*
Det där är en snap från när du var hos mig

Ba fyi

INTE JAG: :)

Ok

Det vet jag att du bryr dig mycket om!

JAG: Grejen är att jag kände såhär innan jag blev tillsammans med min första pojkvän

Som jag var ärlig med och kär i men ”inte redo för ett förhållande” aka tuff tjej samt 14 år

vi blev ihop ändå, genom att jag blev mer och mer passiv

Och det enda jag ville göra var att ha sex

Jag hann aldrig smälta vad som hände

Och istället för att smälta det så distansierade jag mig

Och inget har, vad jag kan avgöra, förändrats

Det enda jag vet hur man gör är hittills att flippa ur eller distansera mig

Och jag har, med dig, valt att flippa

Och det är väldigt svårt och jobbigt
Men jag ser det som att jag är en person utan hopp om att ”mogna in i” rollen av en ”bra flickvän”

Jag är en person som är kär i dig

Varför vet jag inte

Och jag tolkar det som att den gör är blir kär på det sättet, för det är ju uppenbarligen (för mig uppenbart) det som händer och det är det enda som någonsin har hänt

Och det enda som får mig att tro att jag skulle kunna leva ut romantisk kärlek, är the fact att BUBBIS1 och BUBBIS2 är ihop

Jag utnyttjar inte folk (enligt mig själv) och jag vill alltid allas bästa (enligt mig själv) alla mina negativa känslor handlar om besvikelse över att jag inte tillåts vara kärleksfull (enligt mig själv)

Men jag vet också att det som faller sig naturligt för mig har tolkats som att jag är känslokall, psykopat, sociopat, manipulativ, egoistisk, dum, porrig, omoralisk, moraltant, hämmad, fri, impulsiv, modig, feg

Så jag vvvveeeeeet inte vad du kommer att tolka mig som så jag vet inte vad jag erbjuder

jag vet att det jag VILL göra är att vara ärlig

Men jag vet inte om du vill det

Jag tänker inte ljuga romantiskt och säga att du ”är det bästa som har hänt mig”

INTE JAG: Mitt förhållande till det hela är lite vagt. Jag har haft ett par klassiskt romantiska relationer och ärligt talet vantrivts

Jag känner också att set här var på väg att ramla in i nåt sånt

Och då blir jag zombie

JAG: i något klassiskt?

INTE JAG: Precis

Inte för att jag inte tror att det kan funka men jag behöver ändå ganska mycket.... spelrum

Eller, konstigt ord

Göra vad jag känner för och inte behöva öra bullshit romantiska grejer för att det är del av grejen

Alltså jag är väldigt romantisk men jag vill göra saker för att visa vad jag känner, inte för att det är del av en akt

JAG: DET ÄR PRECIS DET JAG MENAR SECRET SANTA
Och det är det jag menar
Det sa ja
g
Men
Du fattar ju!!!!!!!!!!!
Och det är det här att dom medel vi fått lära oss att använda
Betyder inte det kapitalismen (eller vad det nu är) påstår sig läst i facit att de betyder
Och det betyder att du och jag, OM vi vill vara kära i varandra så MMMMMMÅSTE vi hitta på ett helt eget sätt att göra det på

För den klara mallen är något helt annat

Det är en dum lek som ingen av oss gillar

Och vi kommer antagligen komma på något som vi inte hade kunnat föreställa oss så jag tror inte vi har så mycket bra ord att använda för att ta fram rätt information i varandras huvuden

Har jag tappat dig ?

SECRET SANTA: Jag tror absolut att det finns många sätt!

Men just nu känns det här väldigt instabilt, jag tror det är bäst att vi inte ses på en stund

Och om vi tar upp det så i så fall väldigt casual. För jag märker att det är väldigt påfrestande för mig och jag tror att det är bättre för dig att försöka fixa skolan först och sen hantera en relation

Hur den nu ser ut

KNOWN SANTA:

Jag håller helt med

Lite lagom melankoliskt

SECRET SANTA: Ok :)

Nu måste jag jobba

Men vi hörs :)

KNOWN SANTA: Okej, ha en asbra dag. Förlåt att jag var seg på att svara, jag läste om allt för jag var så chockad över att känna mig förstådd i detta. bara så du vet så var det här finare än jag kunnat hoppas på.

Ja det gör vi 😊

Får jag lägga upp det här på min blogg om jag ändrar ditt namn till *secret santa*?

SECRET SANTA: Haha secret santa :p
Sure
:)
KNOWN SANTA:
YAY

tmi: Feb. 19, 2017

Amanda tänker Kommentera
--- jag drömde en massa mardrömmar

Du var med

Mitt ex var med

Ni fångade mig hela tiden

Inte tillsammans liksom utan en i taget

Jag hade inte --------------- än och han ------------------- och försökte manipulera mig till att stanna genom att gråta och dra i mig och tvinga mig att sitta i hans knä och han höll fast mig och sa att jag inte får lämna honom för att ---------------------------- och att jag var den enda som kunde göra honom lycklig

Och jag
Mådde illa och försökte förklara för honom att när han gör så så mår jag illa

Ich då kom du

Och gjorde samma ska

Sak

Fast minus gråtandes
Men du vägrade lyssna när jag sa att jag hatar att bli fångad och tvingad till att lyssna på vädjande till min empatiska sida och den delen av mig som känner skuld ich skam

Och du tyckte jag var helt hysterisk och orimligt när jag sa att du inte får hålla fast mig eller hindra mig för att det ger mig panik

Och när jag halvvaknade

Så fick jag

Ångest

För att jag känner att helgen går för fort
Jag Hr ännu inte hunnit bli uttråkad i min lägenhet och jag har inte hunnit känna mig ensam

Jag måste hinna med det

Jag kan inte träffa dig idag

Jag kan inte låta bli att jämföra min process med min skeva bild av vem du är

Och jag fick ångest när jag tänkte "jag kan ju bara säga som det är, ----- förstår" för att det får mig att känna att jag ber dig om tillåtelse

Och det får mig att känna mig fångad och känslomässigt gisslantagen

Jag kan inte gå till skolan imorgon

Jag känner inte att jag har marginal

Jag får inte se andra människor plugga
Just nu

Jag måste gömma mig

Men att jag får ångest av att se till att du är olej med detta

Känns farligt

Jag fick ångest av tanken på att du skulle förstå och vara glad och lugn. Jag ville inte skriva till dig. Min panik sa att det enda sättet den kan lugna ner sig är att jag skulle blocka dig och bara "ghosta" dig och vara elak mot dig tills du inte vill ha mig längre för att du vill ha mig gör mig jättejättejättejättejätterädd

Jag drömde att du och mitt ex gick ihop och sa att jag hade fel när jag sa att ni inte fick röra mig

Och så kom era vänner sol också var killar och var många och sa att dom också tyckte det

Och sa att jag var för vag och oresonlig och skulle förklara ECAKT varför

Och när jag inte kunde så försökte ni krama mig och trösta mig ich skydda mig från mig själv

Fast jag inte ville det

Men jag hade inge än talan eftersom jag ju behövde räddad från mig själv

Och tränas som ett traumatiserat djur

Och att det var synd om mig för att jag var så förvirrad och inte föestod att ni visste bättre vad som skulle få mig att må bra än vad jag gjorde och att jag var tvungen att lita på er och lyssna på er och låta er ta besluten angående vad sol skulle hände
Med mig

INTE JAG: Oj

Jag vet inte

Det låter väldigt jobbigt

Det värsta är att du känner att du inte kan gå i skolan

JAG: Jag vet

Jag får panik

INTE JAG: Har du nån du kan prya med när du mår så här?

Prata*

Känns som att den inte är jag

JAG: Nej jag försökte boka tid med sidan funkade inte på ett väldigt provocerande sätt

Jag har inte fixat

Jag får mer panik av att du erkänner detta spm problem

Jag kan inte hantera en skör relation just nu

Jag kan inte bli testad och jag kan inte bli ombedd att förtjäna tillit

Och jag kan inte ha någon att rättfärdiga mig själv för

Jag är inte redo för det

Antingen måste du och jag lära oss att dejta casual och ta detta långsamt

Eller så kan vi inte umgås

För det spm händer nu är för mycket för mig

INTE JAG: Ok, på vilket sätt vill du ha det?

JAG: Det sättet jag vill ha det på är att kunna följa mina impulser och göra det som känns naturligt för mig utan att det hipp som happ lite här och där ibland ger mer panikångest när jag inte är beredd och vid tillfällen som är såpass normativa att det blir svårt för omvärlden att ta hänsyn till

Men det är ju inte ett alternativ

Så då måste jag börja leta i vad som är onaturligt för mig

För att kunna svara på den frågan

Jag kommer att göra mycket som faller sig onaturligt för mig en ganska lång tid tror jag

Och att någon kan behöva ha en talan kring hur jag väljer att leva mitt liv just nu gör mig rädd att jag ska vilja dö igen

Jag har kärat ner mig totalt i dig SECRET SANTA, bara för att få det off my chest
Och det får mig att vilja ha in dig i mitt liv

Men jag vet.inte.hur.

Så frågan är ju typ då : vill du stick around och märka hur relationen ser ut, är du sugen på att bli förvånad? För vi kommer isåfall att behöva forma relationen på ett helt nytt sätt

Och om det knte är vad du vill så har jag full förståelse för det

INTE JAG: Min första reaktion till vad du skrev är att vi borde sluta ses

Det verkar vara mycket för dig och är ganska påfrestande för mig

Hur tänker du att en ny form skulle se ut?

Alltså du behöver inte förklara någon stor plan, men har du någon tanke för den närmsta framtiden?

JAG: Vaga planer jag är rädd att du ska titta på och skratta åt och säga "haha nej, asså påriktigt"

*INNEHÅLLSRIK SNAP*
Det där är en snap från när du var hos mig

Ba fyi

INTE JAG: :)

Ok

Det vet jag att du bryr dig mycket om!

JAG: Grejen är att jag kände såhär innan jag blev tillsammans med min första pojkvän

Som jag var ärlig med och kär i men ”inte redo för ett förhållande” aka tuff tjej samt 14 år

vi blev ihop ändå, genom att jag blev mer och mer passiv

Och det enda jag ville göra var att ha sex

Jag hann aldrig smälta vad som hände

Och istället för att smälta det så distansierade jag mig

Och inget har, vad jag kan avgöra, förändrats

Det enda jag vet hur man gör är hittills att flippa ur eller distansera mig

Och jag har, med dig, valt att flippa

Och det är väldigt svårt och jobbigt
Men jag ser det som att jag är en person utan hopp om att ”mogna in i” rollen av en ”bra flickvän”

Jag är en person som är kär i dig

Varför vet jag inte

Och jag tolkar det som att den gör är blir kär på det sättet, för det är ju uppenbarligen (för mig uppenbart) det som händer och det är det enda som någonsin har hänt

Och det enda som får mig att tro att jag skulle kunna leva ut romantisk kärlek, är the fact att BUBBIS1 och BUBBIS2 är ihop

Jag utnyttjar inte folk (enligt mig själv) och jag vill alltid allas bästa (enligt mig själv) alla mina negativa känslor handlar om besvikelse över att jag inte tillåts vara kärleksfull (enligt mig själv)

Men jag vet också att det som faller sig naturligt för mig har tolkats som att jag är känslokall, psykopat, sociopat, manipulativ, egoistisk, dum, porrig, omoralisk, moraltant, hämmad, fri, impulsiv, modig, feg

Så jag vvvveeeeeet inte vad du kommer att tolka mig som så jag vet inte vad jag erbjuder

jag vet att det jag VILL göra är att vara ärlig

Men jag vet inte om du vill det

Jag tänker inte ljuga romantiskt och säga att du ”är det bästa som har hänt mig”

INTE JAG: Mitt förhållande till det hela är lite vagt. Jag har haft ett par klassiskt romantiska relationer och ärligt talet vantrivts

Jag känner också att set här var på väg att ramla in i nåt sånt

Och då blir jag zombie

JAG: i något klassiskt?

INTE JAG: Precis

Inte för att jag inte tror att det kan funka men jag behöver ändå ganska mycket.... spelrum

Eller, konstigt ord

Göra vad jag känner för och inte behöva öra bullshit romantiska grejer för att det är del av grejen

Alltså jag är väldigt romantisk men jag vill göra saker för att visa vad jag känner, inte för att det är del av en akt

JAG: DET ÄR PRECIS DET JAG MENAR SECRET SANTA
Och det är det jag menar
Det sa ja
g
Men
Du fattar ju!!!!!!!!!!!
Och det är det här att dom medel vi fått lära oss att använda
Betyder inte det kapitalismen (eller vad det nu är) påstår sig läst i facit att de betyder
Och det betyder att du och jag, OM vi vill vara kära i varandra så MMMMMMÅSTE vi hitta på ett helt eget sätt att göra det på

För den klara mallen är något helt annat

Det är en dum lek som ingen av oss gillar

Och vi kommer antagligen komma på något som vi inte hade kunnat föreställa oss så jag tror inte vi har så mycket bra ord att använda för att ta fram rätt information i varandras huvuden

Har jag tappat dig ?

SECRET SANTA: Jag tror absolut att det finns många sätt!

Men just nu känns det här väldigt instabilt, jag tror det är bäst att vi inte ses på en stund

Och om vi tar upp det så i så fall väldigt casual. För jag märker att det är väldigt påfrestande för mig och jag tror att det är bättre för dig att försöka fixa skolan först och sen hantera en relation

Hur den nu ser ut

KNOWN SANTA:

Jag håller helt med

Lite lagom melankoliskt

SECRET SANTA: Ok :)

Nu måste jag jobba

Men vi hörs :)

KNOWN SANTA: Okej, ha en asbra dag. Förlåt att jag var seg på att svara, jag läste om allt för jag var så chockad över att känna mig förstådd i detta. bara så du vet så var det här finare än jag kunnat hoppas på.

Ja det gör vi 😊

Får jag lägga upp det här på min blogg om jag ändrar ditt namn till *secret santa*?

SECRET SANTA: Haha secret santa :p
Sure
:)
KNOWN SANTA:
YAY
jag är en hycklare och jag kan inte sluta med det fast jag tycker att det är obehagligt. jag tycker att det är ganska stört att vi har ett ord för vad en hycklare är, borde inte det redan vara inkluderat i begreppet "människa"? jag blir obekväm när jag hör meningar som inte stämmer, men som är sanna. alltså meningar som yttras av individer som vet att dom är sanna, men att jag inte håller med, trots att den vet att det är sant. typ som "hycklare". jag är osäker på om jag gömmer mig i fejkad asperger eller om jag faktiskt på riktigt inte förstår vad som händer när något uppenbart pekas ut som laddat och intressant och typ. jag vet inte. något att tycka till om. jag bryr mig om en massa saker. och sen finns det tråkiga saker. och det är så mycket fokus på det tråkiga i majoriteten av alla miljöer jag befunnit mig i. folk kategoriserar fel. tycker jag. jag tycker att dom tänker fel och känner fel och missförstår och bara är fel i allmänhet. men jag kan ju samtidigt konstatera att jag själv är likadan, och det ändrar inte på att jag tycker att allt borde vara på ett annat sätt, än det nu faktiskt är. är det att vara sjuk i huvudet? lol antagligen inte. det finns antagligen en färdig diagnos för min personlighet att falla in i, en kategori som är gjord efter mig av de människor som jag tycker kategoriserar fel. vad ska jag isåfall göra med det? är det verkligen så enkelt som att när jag bryr mig om något och vill något så blir jag så rädd att det ska tas ifrån mig att jag försöker gömma mina motiv från omgivningen och även mig själv (utifall att det nu finns någon som moriarty irl) genom att gå all in i ämnen som ligger relativt nära, för att the best place to hide är in plane plain (plejn) sight. jag hade en paus från att tro att jag hade en ärkefiende, vilket var den mest fantastiska tillvaron ever. men känslan är tillbaka, även om jag vet om att det inte är sant. jag känner mig som att jag har en blottad akilleshäl och att någon är ute efter den. jag är inte helt säker på vad som orsakat denna känsla. jag vet inte hur jag ska hantera det. och så ba 12 dagar senare var nojan borta och jag vågade publicera detta. tänk att jag tänkte "herregud, nu har jag gått för långt! folk kommer att kunna förstöra hela mitt liv med denna information... dom får inte veta om mina svagheter. jag kommer aldrig få ett jobb, jag kommer inte klara tillräckligt många tentor för att få CSN och då kommer jag inte att kunna bo i min lägenhet och jag tänker fan aldrig igen bo med någon som "älskar" mig så jag får väl helt enkelt bo utomhus. Om jag jobbar i en simhall så har jag ju tillgäng till badrum så då kanske det inte kommer att märkas att jag är hemlös så min status i samhället kanske inte är hotad trots allt. men eftersom det kommer att ha gett mig något att dölja kommer jag ändå inte kunna leva som var hela poängen med att inte bo hos någon som "älskar" mig... skitsamma det är inte värt det amanda det finns gränser" fffffffföljt av en utomordentlig (jag har nog aldrig skrivit det där ordet förut. jag är väldigt skeptisk till min stavning och lite obekväm med vetskapen om hur många stavfel jag i regel gör. och att ordet, om rättstavat, har ordet 'mord' i sig. det känns inte. som att jag stavat rätt. men jag tycker ju faktiskt ytterst sällan att något jag gör känns 'rätt' så det kanske inte är något jag ska tolka som en indikator på att det är felstavat. nej, alltså, jag vill inte googla. jag verkar ofta vara en person så mycket mer bekväm med att tankesurfa än factchecka att. ja. folk blir sura för dom är ofta tvärt om. men inte trump. och det är väl det jag och trump har gemensamt. eller, ah. typ adhd, gingerness, kraftspråk, adhd, blivit kallad för 'trump' någon gång på fyllan i ett passionerat tal kring känsliga ämnen, adhd, självförakt som man gömmer i 'grandios självbild', bitterhet, panik, kort stubin. jag tror det som skiljer oss åt främst är kön och ålder. och min påtvingade köns'tillhörlighet' är något som format mig något hiskeligt. tror vi har min 'kvinnlighet' att tacka för mina älskade drag. tyvärr är det ofta samma drag som gett mig stört lidande. därför jag ofta blir kluven och börjar försvara förövare av ditten och datten. äsch jag vet inte. jag har en känsla av att jag strött en massa cliffhängers här och det stör mig lite för jag vill att alla ska in i mitt huvud för jag är lite rädd för ensamhet. how to get away with murder är en fin serie

Utkast: Feb. 06, 2017

Amanda tänker Kommentera
jag är en hycklare och jag kan inte sluta med det fast jag tycker att det är obehagligt. jag tycker att det är ganska stört att vi har ett ord för vad en hycklare är, borde inte det redan vara inkluderat i begreppet "människa"? jag blir obekväm när jag hör meningar som inte stämmer, men som är sanna. alltså meningar som yttras av individer som vet att dom är sanna, men att jag inte håller med, trots att den vet att det är sant. typ som "hycklare". jag är osäker på om jag gömmer mig i fejkad asperger eller om jag faktiskt på riktigt inte förstår vad som händer när något uppenbart pekas ut som laddat och intressant och typ. jag vet inte. något att tycka till om. jag bryr mig om en massa saker. och sen finns det tråkiga saker. och det är så mycket fokus på det tråkiga i majoriteten av alla miljöer jag befunnit mig i. folk kategoriserar fel. tycker jag. jag tycker att dom tänker fel och känner fel och missförstår och bara är fel i allmänhet. men jag kan ju samtidigt konstatera att jag själv är likadan, och det ändrar inte på att jag tycker att allt borde vara på ett annat sätt, än det nu faktiskt är. är det att vara sjuk i huvudet? lol antagligen inte. det finns antagligen en färdig diagnos för min personlighet att falla in i, en kategori som är gjord efter mig av de människor som jag tycker kategoriserar fel. vad ska jag isåfall göra med det? är det verkligen så enkelt som att när jag bryr mig om något och vill något så blir jag så rädd att det ska tas ifrån mig att jag försöker gömma mina motiv från omgivningen och även mig själv (utifall att det nu finns någon som moriarty irl) genom att gå all in i ämnen som ligger relativt nära, för att the best place to hide är in plane plain (plejn) sight. jag hade en paus från att tro att jag hade en ärkefiende, vilket var den mest fantastiska tillvaron ever. men känslan är tillbaka, även om jag vet om att det inte är sant. jag känner mig som att jag har en blottad akilleshäl och att någon är ute efter den. jag är inte helt säker på vad som orsakat denna känsla. jag vet inte hur jag ska hantera det. och så ba 12 dagar senare var nojan borta och jag vågade publicera detta. tänk att jag tänkte "herregud, nu har jag gått för långt! folk kommer att kunna förstöra hela mitt liv med denna information... dom får inte veta om mina svagheter. jag kommer aldrig få ett jobb, jag kommer inte klara tillräckligt många tentor för att få CSN och då kommer jag inte att kunna bo i min lägenhet och jag tänker fan aldrig igen bo med någon som "älskar" mig så jag får väl helt enkelt bo utomhus. Om jag jobbar i en simhall så har jag ju tillgäng till badrum så då kanske det inte kommer att märkas att jag är hemlös så min status i samhället kanske inte är hotad trots allt. men eftersom det kommer att ha gett mig något att dölja kommer jag ändå inte kunna leva som var hela poängen med att inte bo hos någon som "älskar" mig... skitsamma det är inte värt det amanda det finns gränser" fffffffföljt av en utomordentlig (jag har nog aldrig skrivit det där ordet förut. jag är väldigt skeptisk till min stavning och lite obekväm med vetskapen om hur många stavfel jag i regel gör. och att ordet, om rättstavat, har ordet 'mord' i sig. det känns inte. som att jag stavat rätt. men jag tycker ju faktiskt ytterst sällan att något jag gör känns 'rätt' så det kanske inte är något jag ska tolka som en indikator på att det är felstavat. nej, alltså, jag vill inte googla. jag verkar ofta vara en person så mycket mer bekväm med att tankesurfa än factchecka att. ja. folk blir sura för dom är ofta tvärt om. men inte trump. och det är väl det jag och trump har gemensamt. eller, ah. typ adhd, gingerness, kraftspråk, adhd, blivit kallad för 'trump' någon gång på fyllan i ett passionerat tal kring känsliga ämnen, adhd, självförakt som man gömmer i 'grandios självbild', bitterhet, panik, kort stubin. jag tror det som skiljer oss åt främst är kön och ålder. och min påtvingade köns'tillhörlighet' är något som format mig något hiskeligt. tror vi har min 'kvinnlighet' att tacka för mina älskade drag. tyvärr är det ofta samma drag som gett mig stört lidande. därför jag ofta blir kluven och börjar försvara förövare av ditten och datten. äsch jag vet inte. jag har en känsla av att jag strött en massa cliffhängers här och det stör mig lite för jag vill att alla ska in i mitt huvud för jag är lite rädd för ensamhet. how to get away with murder är en fin serie