kommer jag verkligen diska idag

Kommentera
den nivå av sorg och förtvivlan jag känner när det kommer till djur som far illa tror jag beror på att jag ser djur i allmänhet som barn. som vuxna människor ser på barn. eller som alla vuxna ser på ungar.
jag ser alltså ner på dom.
när jag en gång gjorde misstaget att titta två sekunder på en video som visade lite om hur pälsindustrin skapar sin konst, så att säga,

(det var en liten björnliknande varelse som var lika stor som typ en katt, som slog tillbaka allt vad den kunde mot en stor människa vars arm och ben var det enda som fick plats i samma bild som detta djur(mink?). människohanden höll hårt tag i nackskinnet på djuret medan den andra handen slog djuret mot huvud med något basebollträliknande föremål upprepade gånger. djuret försökte slå mot människan med sina tassar, men med så korta ben som den hade nådde den ju endast till att riva armen som höll fast den och försöka bita mellan slagen.)

det var vad jag hann se på dessa två sekunder, jag var tvungen att pausa och hulkpanikgråta och dra i mitt hår och kvida och gunga fram och tillbaka och försöka krypa ur min kropp typ. det var det mest fruktansvärda som bränt sig fast på min näthinna på väldigt länge. dom följande dagarna kunde jag inte vara stilla eller tyst utan att den sekvensen spelades upp på repeat och jag kände allt det där igen.
jag tittar inte på sånt.
hur som helst.
det som fick minnet att göra mindre ont var att jag ändrade perspektivet ifrån hur fruktansvärt det var att se något så fruktansvärt hända på ett så orättvist sätt mot någon som så uppenbart inte borde utsättas för något sådant av någon som den som utförde dådet. från det perspetivet. alltså hur hjälplös och chanslös djuret var, till att kalla det för
att det djuret dog just där, av någon så jävla mycket större. den visste inte varför den blev attackerad, men det spelar väl aldrig roll?
det djuret slogs mot en drake.
det är vad som hjälpte mig att komma över min personliga förtvivlan.
den lilla hjälten hade inte gett upp bara för att den var i underläge. den hade livsviljan kvar och den went down swinging in i det sista. antar jag.
det var någon annan som fick formulera detta åt mig. jag tror det var min syster. nån sa iaf att det inte visste vad som hände, utöver att den slogs mot en best och förlorade.
det gjorde att jag slutade se djuret som "stackars liten", till att identifiera mig med den, och jag tycker inte lika synd om en jämlike. jag kan stå ut med att någon med värdighet dör medan den försöker försvara sig mot en oresonlig evil. som boromir. ska jag sitta här och låtsas att jag inte ägnat säkert hundra timmar åt att gråta över boromir. nä.
okej.
mufasa.
nej. jo.
den vet inte att det händer överallt, att det var planerat, att den aldrig hade en chans.
dett är en så vanlig tanke att jag äcklas. jag äcklas inte för att den är vanlig men för att den ofta tas upp för att rättfärdiga djurindustrin. "dom vet inget annat så det är itne synd om dom"
det är inte det jag menar
¨

det jag egentligen ville ha sagt här, är att detta perspektivbyte påminde mig om olika mäns syn på kvinns. det går så mycket snabbare i huvudet, där är det bara som att lägga två mallar över varandra och ba "NÄMEN" men när det är ord måste man ju liksom bllllllääääääääää
förlåt amanda
1. pojkkillsnubbmän som ba "om en tjej slår mig allt hon har slår jag henne allt jag har, det är rättvist"
och
2. pojksnubbkillmän som ba "jag skulle ALDRIG slå en kvinna, jag skulle ALDRIG låta en kvinna betala. Kvinnor, jag ÄLSKAR KVINNOR. Kvinnan är det vackraste blabla" osv.

båda är sexistäckel såklart. ett tag tyckte jag spontant mer om nr1 pga jag tänkte att dom såg mig just som jag såg på djuret för att kunna stå ut med hur jävligt den hade det. nr2 är ju helt jävla galen bara. inte ens galen, they wish att dom va något så spännande som galen. dom är så jävla waste of space. fast nej.. dom är sånna man bara gillar sålänge dom just ger en pengar utan att kräva ett leende, men det gör dom ju aldrig. dom är sånna som kallar mig galen. haha juste det är fan så det är. män som ÄLSKAR kvinnor baserat på en total förvägran om att acceptera att kvinnor är människor.
nr1 tänker att kvinnor är just människor, i teorin iaf. sen är dom ju ofta dumma i huvudet och kommer ändå aldrig fram till den faktiska tankeproceduren som är att fatta att vi är personer och att dom är personer och vad det är att vara en perosn. ej fy fan vad jag inte vill ha sånt här i mitt huvud eller mitt liv eller i mina erfareneter usch det är sånt här som får mig att känna mig smutsig. vik hädan, äckliga slöseri med
hahahahaha
volym