Sluta jaga efter att andra ska ge dig tillåtelse att vara dig själv

Kommentera
så stod det i en bok jag LÄSTE

jag kollade på herkules varje dag och i skolan lekte vi "musarna". jag var ett stort secret fan av hon lilla tjocka som är hilarious. jag ville alltid vara hon, men såfort det kom på tal av antingen mig eller någon annan så slutade jag vilja det, för deras reaktion var alltid för mig frånstötande. frånstötande rollen, alltså. lite dom också, men jag kände inte särskilt ofta att jag hade råd att ifrågasätta andra människor, särskilt inte i grupp med gemensam reaktion jag inte förstod.
- jag har rätt jag har säkert oftast rätt jag är antagligen ett missförstått geni som är haunted by my own brilliance so sad but so cool -
jag kom iaf plötsligt ihåg hur jag värderade högstatus-kvinnorollen vs min egen preferens av karaktär. jag ville sssssåååååå gärna att folk i allmänhet skulle titta på de karaktärer jag identifierade mig med utan att skratta ÅT dom och säga något som generade mig. men dom gjorde ju inte det.
när jag sa saker
- holy shit detta har i allmänhet slutat hända mig.... fan vad härligt. så "sa" är alltså rätt ord, inte "säger". fan vad det sög att va barn -
när jag sa saker som jag själv roades av eller bara menade och formulerade, så blev de flesta najsiga när det bara var jag och whoever. men när vi var i grupp blev alltid samma one-on-one-vänner alltid kkkkkoooooonstiga.
- nej asså okej detta händer visst fortfarande, men det är inte läskigt för liksom. vi är inte barn så det blir inte lord of the flies situationen. och OM det ändå blir "WE ALL HATE WAT WE DONT UNDERSTAND", kan jag bara gå iväg -
sen är man ensamma igen och då får man ett tal om hur skeva den tycker de andra i gruppen är, men de blir alltid lika skeva själva, för det var ju alltid mina vänner som dessa grupper bestod av.
så det här med gäng har jag alltid varit fett svartsjuk på. folk som känner sig trygga och coola i grupp.
detta är inte alls lika mycket fallet längre. att komma ur tonåren och glida in i vuxenvärlden är bland det bästa som hänt. jag var första åren helt som att jag vunnit på lotto eller att ALLA hade vunnit på lotto men att dom inte visade sin glädje så jag sprang runt och ba "HALLÅ HAR NI LAGT MÄRKE TILL ATT VI ÄR FRIA FRÅN DEN ÄCKLIGA LILLA KOLERAPOOLEN SOM ÄR GRUNDSKOLAN" och alla ba "jag har aldrig varit så ensam i hela mitt liv
wat do i make of dat?
naeisch just denna vecka har varit bra för mig. jag har känt mig sane.