jag vill hävda mig typ förklara igen saker. usch.
mer ju
nnnnnnnnej lol haha ew
förut fastnade jag i loops
blä
lol som att jag inte fortfarande gör det på olika skalor
hahaha
det är ju nästan allt jag gör
jag mår faktiskt exceptionellt bra idag
men allt känns lite meningslöst
eller kanske snarare jävligt tråkigt
nej det var att ta i
det känns som att världen är mitt ostron och att möjligheterna är helt fria men jag vill ju ha absurda situationer
men om jag nu VILL ha absurda situationer, kanske det skulle gå att vara i?
men jag misstänker att om jag försöker skapa fler absurda situationer så blir det mest jävla trött repetition. det finns inget absurt men en liten scen i kategorin "fan va konstigt det här var, vad gör man nu?", när jag stageat den själv
man vet ju vad det är då
var den kom ifrån och blablablablllllaaaa
att jag vill ha är sånt jag inte kan beställa med garanti, men på riktigt
vem fan njuter av att ha ett förutsägbart
juste
det är ju många
jag också
jag är ju också så
hahaha
jag känner mig nog bara lite mesig
helt rätt ord
mesig känner jag mig
känner mig bra och mesig
någon fattade exakt vad jag gjorde en gång och jag blev så ställd att jag tappade förmågan
EN GÅNG??
händer ofta
men
det händer nu
ju fler likasinnade jag träffar desto mer känns det som att jag försvinner
och det är så jävla skönt
blllläääääää
det är så skönt. tomt i huvudet men såklart lite snopet
som i den där filmen med han som är beroende av krig och hela tiden åker tillbaka
går ränder ur? så att säga. gör dom det?
man ska inte leva efter mål för dom finns ju inte
jag vill bara vara i mitt stream of medvetande men jag vill också ha mat och sova utan att bli störd av andra än mig själv
eller? jag tror det iaf
to be fair kan man ju inte ta educated beslut baserade på erfarenhet och teorier därur, så vad baseras denna frihetsfantasi på
juste man är inte fri bara för att man är fri från något
om man är fri från allt, är man typ död då hehe eller?
hehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehevillinte
sluta inte
ibland vill jag tatuera in SLUTA INTE och ibland SLUTA BARA
jag har inte lärt mig mycket under min livstid
fast det har nog mest att göra med att jag inte vet vad ordet betyder
typ det känns itne som att ordet egentligen ska finnas
lite som hur KAN inte borde finnas
eller OSKULD eller VET eller det absolut sämsta ordet fan jag glömde aja livet är sådär hispelihaspigt pointless och man tappar fokus för vadå fokus liksom lol
eller kung eller flickvän eller galen eller förstår eller kompetent eller envis eller objektiv eller för den delen subjektiv eller egentligen de flesta ord
jag tycker de flesta ord i de flesta sammanhang är jävla löjliga och jag ägnar mig något hiskeligt åt dom då jag med religiös mani försöker se meningen med dom
de flesta experter resonerar som att det dom håller på med är på låtsas eller så är det vad jag projicerar på dom eftersom jag inte tror att något man faktiskt kan se och manipulera kan vara riktigt
ett psyke är ett psyke och sen kommer jag och ändrar på det och då blir det ett psyke petat på av mig
och allt detta är ju lite som en såndär tavla man hängt på en dyr väggplats och folk tittar på den och hälften ba "jag tycker iaf att denna prick är intressant och cool för jag är smart" och någon annan ba "jag är ännu smartare för jag FÖRSTÅR att den är överskattad" och en tredje förstår något den också på ett lika tråkkaxigt sätt
det är tråkigt
eller bara fint
jag kanske bara är sådär VALFRITT ORD så liksom, ah
alla är allt bra bra dom m-m namn-nam yum-yum

fokus

Amanda tänker Kommentera
jag vill hävda mig typ förklara igen saker. usch.
mer ju
nnnnnnnnej lol haha ew
förut fastnade jag i loops
blä
lol som att jag inte fortfarande gör det på olika skalor
hahaha
det är ju nästan allt jag gör
jag mår faktiskt exceptionellt bra idag
men allt känns lite meningslöst
eller kanske snarare jävligt tråkigt
nej det var att ta i
det känns som att världen är mitt ostron och att möjligheterna är helt fria men jag vill ju ha absurda situationer
men om jag nu VILL ha absurda situationer, kanske det skulle gå att vara i?
men jag misstänker att om jag försöker skapa fler absurda situationer så blir det mest jävla trött repetition. det finns inget absurt men en liten scen i kategorin "fan va konstigt det här var, vad gör man nu?", när jag stageat den själv
man vet ju vad det är då
var den kom ifrån och blablablablllllaaaa
att jag vill ha är sånt jag inte kan beställa med garanti, men på riktigt
vem fan njuter av att ha ett förutsägbart
juste
det är ju många
jag också
jag är ju också så
hahaha
jag känner mig nog bara lite mesig
helt rätt ord
mesig känner jag mig
känner mig bra och mesig
någon fattade exakt vad jag gjorde en gång och jag blev så ställd att jag tappade förmågan
EN GÅNG??
händer ofta
men
det händer nu
ju fler likasinnade jag träffar desto mer känns det som att jag försvinner
och det är så jävla skönt
blllläääääää
det är så skönt. tomt i huvudet men såklart lite snopet
som i den där filmen med han som är beroende av krig och hela tiden åker tillbaka
går ränder ur? så att säga. gör dom det?
man ska inte leva efter mål för dom finns ju inte
jag vill bara vara i mitt stream of medvetande men jag vill också ha mat och sova utan att bli störd av andra än mig själv
eller? jag tror det iaf
to be fair kan man ju inte ta educated beslut baserade på erfarenhet och teorier därur, så vad baseras denna frihetsfantasi på
juste man är inte fri bara för att man är fri från något
om man är fri från allt, är man typ död då hehe eller?
hehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehevillinte
sluta inte
ibland vill jag tatuera in SLUTA INTE och ibland SLUTA BARA
jag har inte lärt mig mycket under min livstid
fast det har nog mest att göra med att jag inte vet vad ordet betyder
typ det känns itne som att ordet egentligen ska finnas
lite som hur KAN inte borde finnas
eller OSKULD eller VET eller det absolut sämsta ordet fan jag glömde aja livet är sådär hispelihaspigt pointless och man tappar fokus för vadå fokus liksom lol
eller kung eller flickvän eller galen eller förstår eller kompetent eller envis eller objektiv eller för den delen subjektiv eller egentligen de flesta ord
jag tycker de flesta ord i de flesta sammanhang är jävla löjliga och jag ägnar mig något hiskeligt åt dom då jag med religiös mani försöker se meningen med dom
de flesta experter resonerar som att det dom håller på med är på låtsas eller så är det vad jag projicerar på dom eftersom jag inte tror att något man faktiskt kan se och manipulera kan vara riktigt
ett psyke är ett psyke och sen kommer jag och ändrar på det och då blir det ett psyke petat på av mig
och allt detta är ju lite som en såndär tavla man hängt på en dyr väggplats och folk tittar på den och hälften ba "jag tycker iaf att denna prick är intressant och cool för jag är smart" och någon annan ba "jag är ännu smartare för jag FÖRSTÅR att den är överskattad" och en tredje förstår något den också på ett lika tråkkaxigt sätt
det är tråkigt
eller bara fint
jag kanske bara är sådär VALFRITT ORD så liksom, ah
alla är allt bra bra dom m-m namn-nam yum-yum
jag räknade ner dagarna vi var ihop. eftersom jag inte litade på något annat än siffror så var det mitt sätt att försäkra mig om att vår relation var en "riktig" relation. jag hade ett tydligt mål och när det målet var nått visste jag itne vad fan jag skulle göra. jag tror jag gjorde slut där någonstans.
tro inte att det var något casual och psykopatigt i det, det var ju panik. för vad är ett sånt där "förhållande"? JAG VET FORTFARANDE INTE OCH JAG AVSLUTAR FORTFARANDE SAKER EFTER ATT VISSA STEG AVKLARATS OCH JAG ITNE VET VAD SOM "kommer sen"


jag räknade också dagarna jag var på hundsheltret i cluj, eller var jag var. nånstans i rumänien där folk hatar gatuhundar mer än folk i sverige hatar vilda råttor.
där räknade jag ner dom om och om igen för att känna sekunderna försvinna så jag äntligen skulle slippa se all jävla vidrig skit. sen när det var typ två dagar kvar insåg jag att skiten inte försvann för att jag inte såg den längre, den blev snarare ännu värre, eftersom jag faktiskt, verkligen behövdes där.

jag räknade ner timmarna och minuterna varje dag i skolan och dagarna varje handbollsturné

jag räknade ner dagarna av vår relation om och om igen. nästan varje dag.
jag är osäker på om det är en sån typ förolämpning(?) som det låter som, eller en fin komplimang. jag såg itne min roll med dig, men jag tyckte om dig. och jag räknade dagarna till viss del för att jag såg hela situationen som en sjukt märklig magi jag hade noll kontroll över. jag bara observerade spektaklet och försökte hitta strukturen i den. för det fanns vissa stunder jag älskade, eller iaf var helt maniskt besatt av. typ 97% var sånt jag stod ut med för att komma åt det där fantastiska.

nej fy fan jag är distraherad av en komplimang jag fick härom veckan och jag känner mig för iakttagen för att skriva på riktigt. det går inte.
jag vill ju ha bekräftelse, men så fort jag får den känner jag mig iakttagen och blir paralyserad. eller skäms så mycket över paralysen att jag går in i robotmode och det är mitt sämsta mode.
tvätten är klar
produktivt
UPPREPNINGSHUMOR ÄR INTE KUL I DETTA FALL
BARA JÄVLIGT ÄCKLI
nnnnnnnjjjjjaaae

skkkka jag abstrahera? fel, men nej det ska jag inte

Amanda tänker Kommentera
jag räknade ner dagarna vi var ihop. eftersom jag inte litade på något annat än siffror så var det mitt sätt att försäkra mig om att vår relation var en "riktig" relation. jag hade ett tydligt mål och när det målet var nått visste jag itne vad fan jag skulle göra. jag tror jag gjorde slut där någonstans.
tro inte att det var något casual och psykopatigt i det, det var ju panik. för vad är ett sånt där "förhållande"? JAG VET FORTFARANDE INTE OCH JAG AVSLUTAR FORTFARANDE SAKER EFTER ATT VISSA STEG AVKLARATS OCH JAG ITNE VET VAD SOM "kommer sen"


jag räknade också dagarna jag var på hundsheltret i cluj, eller var jag var. nånstans i rumänien där folk hatar gatuhundar mer än folk i sverige hatar vilda råttor.
där räknade jag ner dom om och om igen för att känna sekunderna försvinna så jag äntligen skulle slippa se all jävla vidrig skit. sen när det var typ två dagar kvar insåg jag att skiten inte försvann för att jag inte såg den längre, den blev snarare ännu värre, eftersom jag faktiskt, verkligen behövdes där.

jag räknade ner timmarna och minuterna varje dag i skolan och dagarna varje handbollsturné

jag räknade ner dagarna av vår relation om och om igen. nästan varje dag.
jag är osäker på om det är en sån typ förolämpning(?) som det låter som, eller en fin komplimang. jag såg itne min roll med dig, men jag tyckte om dig. och jag räknade dagarna till viss del för att jag såg hela situationen som en sjukt märklig magi jag hade noll kontroll över. jag bara observerade spektaklet och försökte hitta strukturen i den. för det fanns vissa stunder jag älskade, eller iaf var helt maniskt besatt av. typ 97% var sånt jag stod ut med för att komma åt det där fantastiska.

nej fy fan jag är distraherad av en komplimang jag fick härom veckan och jag känner mig för iakttagen för att skriva på riktigt. det går inte.
jag vill ju ha bekräftelse, men så fort jag får den känner jag mig iakttagen och blir paralyserad. eller skäms så mycket över paralysen att jag går in i robotmode och det är mitt sämsta mode.
tvätten är klar
produktivt
UPPREPNINGSHUMOR ÄR INTE KUL I DETTA FALL
BARA JÄVLIGT ÄCKLI
nnnnnnnjjjjjaaae

Allt specifikt jag hatat är malplacerat. Eller oförtjänt av dom som individer eller objekt eller asså ting helvete 

Dom är bara triggers 

Jag är glad att jag inte längre TROR att det är just exakt den specifika lilla saken som i sig är något hatvärt. 

Jag tänker mig att i framtiden kommer jag inte bli så uppfylld av den triggade känslan å fästa den så hårt vid tinget som triggat, utanistället kanske se det som en liten ingång till något i min hjärna som gömt sig av någon anledning, och på så sätt en möjlighet för mig att lära känna mig själv (kära ner mig i mig själv)

Jag är inte längre i stadiet där jag tror att det är saker utanför mig som går runt och ger hela världen vad den gett just mig, och det är ju helt jättebra! 

Dock blir jag fortfarande helt upptagen av känslan och oförmögen att tänka utan att ganska tydligt använda fusklogik som leder till slutsatser som stöttar min triggade känslas tes.  

Som hur jag when förvirrad alltid på ett eller annat sätt, mer eller mindre lätträttfärdigat, böjar prata om Trump (som klyschan med hitler).

Nej det där förtjänar mer än parentes

Denna lustiga lilla iakttagelse om att vad det än pratas om i vilket sammanhang som helst, OM två åsikter närvarar och en viss typ avvvvvvvv 

Fa-a-a-a-aaaaaaa-

N 

F-a-an 

F- - ah- h-ah- -n. h-. 

LÄGGAV

Att det alltid leder till den jävla hitlerreferensen. Jag brukade hamna i den mycket oftare förut, ibland fortfarande, jag tror jag fortfarande gjort det om jag bara var litelite annorlunda än jag är just nu. Jag använder ju Trump på precis samma sätt. Och patriarkatet. 

ALLT ÄR LEGIT 

Lol enligt mig alltså

Lol 

L-L-h-l-elol

Country och du var otrolig 

"

Saker jag HATAR MED PASSIONEN AV UNIVERSUMSIZED SOL för att jag använt sakerna för att skada mig själv och inte kunnat sluta 

Its not u guys, its me some bara behöver sluta 

"

denna bild borde va på kistan på min begravning

Amanda tänker Kommentera

Allt specifikt jag hatat är malplacerat. Eller oförtjänt av dom som individer eller objekt eller asså ting helvete 

Dom är bara triggers 

Jag är glad att jag inte längre TROR att det är just exakt den specifika lilla saken som i sig är något hatvärt. 

Jag tänker mig att i framtiden kommer jag inte bli så uppfylld av den triggade känslan å fästa den så hårt vid tinget som triggat, utanistället kanske se det som en liten ingång till något i min hjärna som gömt sig av någon anledning, och på så sätt en möjlighet för mig att lära känna mig själv (kära ner mig i mig själv)

Jag är inte längre i stadiet där jag tror att det är saker utanför mig som går runt och ger hela världen vad den gett just mig, och det är ju helt jättebra! 

Dock blir jag fortfarande helt upptagen av känslan och oförmögen att tänka utan att ganska tydligt använda fusklogik som leder till slutsatser som stöttar min triggade känslas tes.  

Som hur jag when förvirrad alltid på ett eller annat sätt, mer eller mindre lätträttfärdigat, böjar prata om Trump (som klyschan med hitler).

Nej det där förtjänar mer än parentes

Denna lustiga lilla iakttagelse om att vad det än pratas om i vilket sammanhang som helst, OM två åsikter närvarar och en viss typ avvvvvvvv 

Fa-a-a-a-aaaaaaa-

N 

F-a-an 

F- - ah- h-ah- -n. h-. 

LÄGGAV

Att det alltid leder till den jävla hitlerreferensen. Jag brukade hamna i den mycket oftare förut, ibland fortfarande, jag tror jag fortfarande gjort det om jag bara var litelite annorlunda än jag är just nu. Jag använder ju Trump på precis samma sätt. Och patriarkatet. 

ALLT ÄR LEGIT 

Lol enligt mig alltså

Lol 

L-L-h-l-elol

Country och du var otrolig 

"

Saker jag HATAR MED PASSIONEN AV UNIVERSUMSIZED SOL för att jag använt sakerna för att skada mig själv och inte kunnat sluta 

Its not u guys, its me some bara behöver sluta 

"