fenomenet problemet

Kommentera
en tanke var att jag varit besatt av publiken till karaktären "kvinnan amanda" för att människan amanda identifierat sig med de som varit attraherade av kvinnan amanda just för att människan amanda kanske är lesbisk och för rädd för att finnas. människan har fått uppfattningen av att den inte kan existera och har varit livrädd för att bli påkommen med att existera ändå. människan har inte varit efterfrågad, den har blivit skammad och ombedd att dö för att ge plats åt kvinnan. det finns en oändlig efterfrågan efter kvinnan, för karaktären kvinnan är extremt komplicerad och omöjlig att vara eller hitta, för kvinnan finns inte. kvinnan var ett spel och en utmaning som aldrig skulle ta slut för det skulle aldrig gå att vinna eller nå målet. vilket följer precis samma struktur som att leva som människa. människan hade kunnat leva ut hela sitt liv i leken och teatern som är kvinnan i hennes tolkning. människan ville itne leva, människan ville bara se kvinnan leva åt henne. människan ville älskas och skyddas och förlåtas och uppskattas och värderas för sin mänsklighet. människan gav upp om det för människan trodde att hon var en fruktansvärd hemlighet som aldrig skulle få komma fram vad som än hände och hon hoppades att kvinnan skulle hinna dö innan hon skulle bli påkommen i sin mänsklighet. men hon ljög inte egentligen, för sig själv, och det är så människan har överlevt tror jag. människan har kompromissat i den grad att hon blivit en åskådare i sitt alteregos liv, men hon har alltid sparats långt där inne. människan har itne blivit kvinnan, hon har bara spelat kvinnan, medveten om att det itne är sant men inte kapabelm till att ha sanning i medvetande samtidigt. människan hittade på en karaktär för att överleva utan integritet men för att få behålla sin identitet och sin ärlighet att hämta när möjlighet skulle hittas. människan har insett att kvinnan inte skyddar henne längre. människan vill leva sitt eget liv.