det var något jag missförstod och sen förstod

Kommentera
men jag minns inte vad det var. igår var världens mest utmattande dag. juste! det var det jag missförstod. jag fattade igår när jag kände en massa ledsna och desperata känslor att jag inte hade ångest. jag har lyckats bli av med en stor del av den ångesten jag nästan normaliserat och identifierat mig med innan. när den försvann trodde jag att jag hade en påersonlighetsförändring eller att min empati skulle försvinna eller min min förmåga att känna kärlek eller sorg, för jag har trott att den irrelevanta ångesten jag alltid känt varit känslorna, för obehaget har alltid varit dominant och distraherande. och igår blev jag förvirrad över att jag kände mig lättad över min urgröpta grop i bröstet och gråthuvudvärk, och det tog lite tid innan jag vågade erkänna det, för jag var rädd att det var någon sjuk sadistisk sida som kände lättnad kring lidande, men när jag slutat skamma mig själv och oroa mig insåg jag att jag bara var så otroligt lättad för att jag kunde känna starka känslor som inte var ångest. jag kan vara ledsen utan att tycka att det känns fel och hopplöst. och jag visste att jag kände kärlek, inte som bedövningsmedel eller distraktion eller kulturell press eller normativa krav eller att ljuga för mig eller den andra eller känna att jag älskar att bli älskad. jag bara älskar och sen att det är besvarat är en bonus som gör ont att bli av med, men jag vet att det kommer hända och det stoppar mig inte från att vilja känna det ändå, för det kan jag verkligen, verkligen undvika i detta fall. det kändes bra att känna sina riktiga känslor som inte har den där glossy feelen som så mycket har som jag känner mig skeptisk till. det kändes så ärligt och tryggt och fruktansvärt och jag har ingen aning om jag kommer kunna plugga idag man jag ska försöka. 
det känns iaf skönt att veta att jag finns utan min ångest, och denna gång är jag faktiskt samma person som med ångesten, bara det att jag inte har ont. så jag antar att jag lever som jag vill nu och började med det trots ångesten, så jag har väl höjt min livkvalite typ. nejmen tack terapi. det känns som att mitt hjärta ligger under min magsäck och jag kan inte skämta.