bronsskivorna i hallen skvallrar om min framgång

Kommentera
Lätt att vi kör en till! Är det något jag hatar är det att läsa när jag själv skrivit "haha". Inte hundra på varför än, men det lär jag ju veta när jag läser detta och skrocka för mig själv medan jag långsamt skakar på huvudet och ba "håhå, manchildamanda, you know noffing u lil shitty person, i wish u were smarter håhåhååååå då kanske du hade levt lite längre och det kanske är sånt som jag värderar nu när det är mina organ som känns lite mer". 
Jag vill inte klippa mig någonsin igen. Jag vill heller itne köpa kläder någonsin igen, fast hälften av tiden vill jag klä ut mig till den samhällsönskade varianten av tjejuniformen. Som komplement till tjejmasken som jag fortfarande klamrar mig fast vid som biljett till sista unset prettygirlprivilegium. Funderar på att även se ut som jag gjorde när jag njöt och led till fullo av den totala effekten av prettygirlkonsekvenserna. 
Jag runka hela vägen till spermabanken
Jag känner att jag älskar Emeli, och jag känner att det är besvarat. Jag känner att vi skulle höja bådas livsstandard något offantligt av att bo ihop, men lägenheten jag flyttar in i i april var ett offer i could not refuse. 
Har varannan tand bärnsten bärnsten och varannan tand brons
Jag har också hittat ett substitut till mitt hudslitande, jag har börjat snurra mitt hår till en glamourös korv som jag kallar för balkorven.
Fick betyget vg bäst på hela bb 
Fysiktentan gick tyvärr inte riktigt lika bra sopm min födelse, lär få göra om den tyvärr. Vilken tråkig turn mitt missvisade självförtroende nu får ta. höhöhööhö så är det när man har ett skört litet ego som blåser iväg för minsta motgång. Vaknat med finne? Tycker jag låter som att det är dags att jag hoppar av skolan och säljer min kropp för knark att dö av, så blir överreaktionen kort och intentiv som allt annat jag gör. Mmmmmm.... Puss mina små hjärtegull! Ni vet att ni är allt för mig! Och när vissa av er läser det så behöver ni inte bry er om min ironi, men resten bör höra motsatsen. Kärlek! Fred! Självförtroende! Närvaro! MHM! GOOD STUFF! 
Jag gillar inte att köra singellivet på hardmode för det är ju ganska hard, men jag vill ju inte ens leka leken från början och jag vill inte vinna några av priserna som erbjuds så vad fan är mitt alternativ till att köra med båda händerna bakbundna? 
Har aldrig vart nått fan av kokain men jag har sett bieffekter av hur känd man blir
Jag är väl helt enkelt för komplicerad och fantastisk och underbar och smart och snygg och cool och framförallt rolig och ödmjuk och kärleksfull och bra på relationer och expert på mental hälsa för att kunna slappna av när jag är ensam med the perfection that is me. Jag har iaf slutat ljuga, men finner det ganska komplicerat och svårt och som att miljön sällan är sån att ärlighet gör sig bra i den eller ens är särskilt lätt att förmedla för ord betyder inte vad man tror när man lär sig dom i vardagliga fall. Man måste ljuga för att bli förstådd typ.  Elleeeeeeer? Godnatt, nu ska jag städa råttburen och käka och försöka gråta men det enda som kommer hända är väl som mest en dammig ögonprutt och sen ska jag sova hos min älskade homegirl som tar bort känslan av desperation. Vilken delightful jävla kopp med solskenskärlek jag är, Fattar itne varför inte fler lyssnar på mina livsråd, jag vet ju uppenbarligen hur man tar sig till harmoni. Eller äsch, skämtosida kanske jag itne kan erbjuda harmoni, men om du är intresserad av en vegetarisk känslolasagn av apati och hysteri finns jag här när du är sugen <3 åh, nu är jag nästan på riktigt avslappnad. åh, faktiskt. åh, känns som att jag nästan blev lite småklar för tillfället. fan åh fan va skönt. åh.