Nu när jag inte känner mig fin utan smink eller älskling eller gollum, så tröstar jag mig med att sminka mig om mornarna igen. Med "tröstar" menar jag alltså typ "slickar mina sår gråtandes för att kanske kanske duga för att släpa mig ut genom dörren". Det är en så djupt rotad ritual som jag ägnat mig åt varje dag i nio år, med syftet att göra mig mindre vidrig. Det får mig, verkligen, att känna mig mindre vidrig. MEN! Samtidigt får jag ju numera ångest i och med att jag har känslan av att det jag håller på med är ett självgående, aktivt förtryck av mig själv, som jag i längden antagligen kommer må sämre av. Det känns som att jag bekräftar min naturliga otillräcklighet, eller snarare motbjudande äcklighet, varje gång jag "förskönar" mig själv. Om man ens kan kalla det försköna när det får mig att se mindre ut som en människa. Hur kan det vara fult att vara människa, när man själv, som åskådare, är människa? Hur kan vi inte ha en starkare instinkt att följa det som ser riktigt ut? Borde vi inte attraheras av det som vi biologiskt(he..) uppfattar som något vi kan göra barn med? Eller har sexlusten vi får av den uppfunna "kvinnan" en starkare koppling till maktutövning? Typ lite mer "du är värd mindre än mig, jag är en större och bättre människa" än "du är underbar och jag vill vara nära dig och må bra tillsammans"?
Hur som helst
Jag mår för stunden LITE bättre av vanan att sätta på mig masken. Fast det kanske går att lika med hur mysigt jag tycker det är att va deprimerad, bara för att det är bekant, och isåfall är ju det en jävligt dålig grej att göra typ. Jag kommer inte ihåg hur jag började meningen så nu är jag tveksam till om jag avslutade den på ett sätt som funkade. 
Skitsamma min poäng skulle va FUCK YOU JAG SMINKAR MIG FAST DET ÄR SAMMA SAK SOM EN OÖNSKAR KUK. 
Men jag är fett taggad för snart kommer grisarna! :D 
Håkan har vi här!
Och lille Wax-T junior, döpt av den äldre
Och mother of rats
Mother of dragons
Father of rats
Annas rat
Annas rats
Så jag köpte ett hus idag med bark på som det finns broar upp till taket så dom kan klättra ordentligt! Försöker samla kraft i kaffet för att måla igen. 
Farväl! Nu känner jag och mitt smink oss lite bättre 
 

Pattyparty

Amanda tänker En kommentar
 
Nu när jag inte känner mig fin utan smink eller älskling eller gollum, så tröstar jag mig med att sminka mig om mornarna igen. Med "tröstar" menar jag alltså typ "slickar mina sår gråtandes för att kanske kanske duga för att släpa mig ut genom dörren". Det är en så djupt rotad ritual som jag ägnat mig åt varje dag i nio år, med syftet att göra mig mindre vidrig. Det får mig, verkligen, att känna mig mindre vidrig. MEN! Samtidigt får jag ju numera ångest i och med att jag har känslan av att det jag håller på med är ett självgående, aktivt förtryck av mig själv, som jag i längden antagligen kommer må sämre av. Det känns som att jag bekräftar min naturliga otillräcklighet, eller snarare motbjudande äcklighet, varje gång jag "förskönar" mig själv. Om man ens kan kalla det försköna när det får mig att se mindre ut som en människa. Hur kan det vara fult att vara människa, när man själv, som åskådare, är människa? Hur kan vi inte ha en starkare instinkt att följa det som ser riktigt ut? Borde vi inte attraheras av det som vi biologiskt(he..) uppfattar som något vi kan göra barn med? Eller har sexlusten vi får av den uppfunna "kvinnan" en starkare koppling till maktutövning? Typ lite mer "du är värd mindre än mig, jag är en större och bättre människa" än "du är underbar och jag vill vara nära dig och må bra tillsammans"?
Hur som helst
Jag mår för stunden LITE bättre av vanan att sätta på mig masken. Fast det kanske går att lika med hur mysigt jag tycker det är att va deprimerad, bara för att det är bekant, och isåfall är ju det en jävligt dålig grej att göra typ. Jag kommer inte ihåg hur jag började meningen så nu är jag tveksam till om jag avslutade den på ett sätt som funkade. 
Skitsamma min poäng skulle va FUCK YOU JAG SMINKAR MIG FAST DET ÄR SAMMA SAK SOM EN OÖNSKAR KUK. 
Men jag är fett taggad för snart kommer grisarna! :D 
Håkan har vi här!
Och lille Wax-T junior, döpt av den äldre
Och mother of rats
Mother of dragons
Father of rats
Annas rat
Annas rats
Så jag köpte ett hus idag med bark på som det finns broar upp till taket så dom kan klättra ordentligt! Försöker samla kraft i kaffet för att måla igen. 
Farväl! Nu känner jag och mitt smink oss lite bättre 
 
You've got so many looks. Sandpappra är svårt och kanske onödigt om man lyssnar på¨den synen på sandpapper. Jag kanske överbarnsäkrar råttburen. So happy! :D

Computyface

Amanda tänker En kommentar
You've got so many looks. Sandpappra är svårt och kanske onödigt om man lyssnar på¨den synen på sandpapper. Jag kanske överbarnsäkrar råttburen. So happy! :D
För jag är så jävla lycklig. Råttor får mig att må bra och jag like to think att dom mår bra av mig också :) kanske inte råttor som art, men typ tamråttor som bor med mig. För det är dags igen och jag är så jävla taggad! Två små pojkar ska få flytta in i ett nybyggt hem om tre veckor, och pappa vill hjälpa mig bygga det! Och förhoppningsvis den skånska byggnadsingenjören också, även om han måste plugga också. Allt är så bra nu, utom det jag ville göra en pjäs om som bryter ner min hjärna. Men råttdelen och skånedelen är fantastiska och väger över så jävla hårt! OCH att jag ska duscha bort lagret olja som matar mina köttfinnar och sen lagar laxpudding! Är så jävla taggad på att leva sönder, som man säger i Lund när man är starstruck. 
Nu såhär i efterhand önskar jag att jag inte klickat ja till att ersätta den gamla bilden med samma namn med denna justering. Jävla paintimpuls. Skåne har iaf fått äran att döpa sin favorit till Wax-T, så coolt, så coolt. Jag är rätt säker på att brodern får heta Nelson, uppenbarligen mycket coolare ändå. 
Nemen!
 

så tråkigt att jag har tråkiga associationer till ordet "lycklig"

Amanda tänker En kommentar
För jag är så jävla lycklig. Råttor får mig att må bra och jag like to think att dom mår bra av mig också :) kanske inte råttor som art, men typ tamråttor som bor med mig. För det är dags igen och jag är så jävla taggad! Två små pojkar ska få flytta in i ett nybyggt hem om tre veckor, och pappa vill hjälpa mig bygga det! Och förhoppningsvis den skånska byggnadsingenjören också, även om han måste plugga också. Allt är så bra nu, utom det jag ville göra en pjäs om som bryter ner min hjärna. Men råttdelen och skånedelen är fantastiska och väger över så jävla hårt! OCH att jag ska duscha bort lagret olja som matar mina köttfinnar och sen lagar laxpudding! Är så jävla taggad på att leva sönder, som man säger i Lund när man är starstruck. 
Nu såhär i efterhand önskar jag att jag inte klickat ja till att ersätta den gamla bilden med samma namn med denna justering. Jävla paintimpuls. Skåne har iaf fått äran att döpa sin favorit till Wax-T, så coolt, så coolt. Jag är rätt säker på att brodern får heta Nelson, uppenbarligen mycket coolare ändå. 
Nemen!