Jag känner mig äcklad av när folk tittar på mig när jag inte har smink. Antagligen för att jag är långt ifrån att acceptera what god gave me, men den tanken äcklar mig också. Så jag vill vara helt okej med mig själv och en sån där som man ba "vilken stark person som vågar va sig själv utan konstigheter" men det är ju mer att jag återigen vill vara något jag itne är. Så löjligt. Varför ser inte jag mig själv som normen? Är det ens vanligt att man gör det, och inte allt folk säger att man ska se som norm? Jaaaaaaaag vet väl inte. När jag inte har ett lager smink mellan mig och personers syn så är jag ju naken och blottad och en sämre, oredigerad jag. Som den med största sannolikhet korregerar i sitt eget huvud alternativt tittar uppskattande på, och båda dom grejerna får mig att känna mig smutsig. Utom när du gör det, då. Men om det inte är du så känns det som att jag går naken på en catwalk där hälften av publiken består av homosexuella män, vars jobb är att hitta mina brister så jag kan bli av med dem och bli roligare för dom att titta på. Den enda hälften består av heterosexuella män som skriker hora eller liknande, medan hälften av DOM sitter och runkar. 
Lite så. 
Detta gör det svårt. För när jag sminkar mig känner jag mig som en hora, alternativt en person som försöker få till det eller gör sig till för någon. Och går jag osminkad känner jag mig naken. Hur som helst har detta ställningstagande och val fått mig att känna mig smutsig. Och det i sin tur får mig att hata dom som sittar på mig för jag vet inte i vilken av kategorierna dom hör hemma i, men också för att det är att dom ser mig som är den utlösande faktorn för min fruktansvärda, äckliga känsla. Jag vill bo i duschen och mörda världen som hjärntvättat mig. VILKEN JÄVLA TUR ATT DET FINNS PILLER FÖR DÅ BEHÖVER JU INGEN HA KÄNSLOR ATT TA STÄLLNING TILL. Jag tänker aldrig mer käka piller tror jag. 
 

Lite så

Amanda tänker 3 kommentarer
Jag känner mig äcklad av när folk tittar på mig när jag inte har smink. Antagligen för att jag är långt ifrån att acceptera what god gave me, men den tanken äcklar mig också. Så jag vill vara helt okej med mig själv och en sån där som man ba "vilken stark person som vågar va sig själv utan konstigheter" men det är ju mer att jag återigen vill vara något jag itne är. Så löjligt. Varför ser inte jag mig själv som normen? Är det ens vanligt att man gör det, och inte allt folk säger att man ska se som norm? Jaaaaaaaag vet väl inte. När jag inte har ett lager smink mellan mig och personers syn så är jag ju naken och blottad och en sämre, oredigerad jag. Som den med största sannolikhet korregerar i sitt eget huvud alternativt tittar uppskattande på, och båda dom grejerna får mig att känna mig smutsig. Utom när du gör det, då. Men om det inte är du så känns det som att jag går naken på en catwalk där hälften av publiken består av homosexuella män, vars jobb är att hitta mina brister så jag kan bli av med dem och bli roligare för dom att titta på. Den enda hälften består av heterosexuella män som skriker hora eller liknande, medan hälften av DOM sitter och runkar. 
Lite så. 
Detta gör det svårt. För när jag sminkar mig känner jag mig som en hora, alternativt en person som försöker få till det eller gör sig till för någon. Och går jag osminkad känner jag mig naken. Hur som helst har detta ställningstagande och val fått mig att känna mig smutsig. Och det i sin tur får mig att hata dom som sittar på mig för jag vet inte i vilken av kategorierna dom hör hemma i, men också för att det är att dom ser mig som är den utlösande faktorn för min fruktansvärda, äckliga känsla. Jag vill bo i duschen och mörda världen som hjärntvättat mig. VILKEN JÄVLA TUR ATT DET FINNS PILLER FÖR DÅ BEHÖVER JU INGEN HA KÄNSLOR ATT TA STÄLLNING TILL. Jag tänker aldrig mer käka piller tror jag. 
 
Så kommer jag iten ihåg hur man byter kategori. Vet itne varför jag tycker den här bilden är så rolig. Eller jo, typ. Hn (det är så jag råkar göra i verkligheten(alltså bara säga h:et och n:et) och därför tror du att jag säher han när jag säger hon)ser så casually awkward ut. Det är som en klassiskt dålig bild av någon som inte är beredd, och jag tycker det är kul att det är Stormis. Som att hon någonsin försöker bli bra på bild... Det känns som att om jag skulle visa den för henne skulle hon tvinga mig att radera den, om hon var en fjortis, fast det skulle ju va ur karaktär. Det är en bild man kan tvinga folk att ta bort, men Stormis är 2 cool 2 care. 
 
Puss
 

Veckans babe

Amanda tänker Kommentera
Så kommer jag iten ihåg hur man byter kategori. Vet itne varför jag tycker den här bilden är så rolig. Eller jo, typ. Hn (det är så jag råkar göra i verkligheten(alltså bara säga h:et och n:et) och därför tror du att jag säher han när jag säger hon)ser så casually awkward ut. Det är som en klassiskt dålig bild av någon som inte är beredd, och jag tycker det är kul att det är Stormis. Som att hon någonsin försöker bli bra på bild... Det känns som att om jag skulle visa den för henne skulle hon tvinga mig att radera den, om hon var en fjortis, fast det skulle ju va ur karaktär. Det är en bild man kan tvinga folk att ta bort, men Stormis är 2 cool 2 care. 
 
Puss