skapad av mig. inte för att jag fött dessa tvillingar, men jag har väl på ett sätt fött bilden. liksom givit den liv.

ellens dators främsta verk

Amanda tänker 3 kommentarer
skapad av mig. inte för att jag fött dessa tvillingar, men jag har väl på ett sätt fött bilden. liksom givit den liv.
Smutshögen Amanda och hennes pedantsyster Ellen kollade på film och åt pizza idag. Vi skulle rulla in oss i våra täcken först så det skulle bli riktigt mysigt en regnig dag som denna! Jag slängde täcket och kuddarna på min tillfälliga halva av soffan och sätter mig på allt så jag fick känslan av att jag satt i typ en smält marshmallow eller något. Min bild av vad som är mysigt helt enkelt. Men min bild av saker och ting är som vanligt stökig, ty systrami fnös åt min mysighet och sa "du sitter stökigt" medan hon själv prydligt hade vikt sitt täcke.
Jag har uppnått en helt ny nivå av stökighet där själva jag är det stökiga. Min existens är liksom ivägen. Nej nu överdriver jag. Men det kändes fan så!
Lite som att man har en massa okontrollerade armar och ben som bara (juste, jag blev även kallad "ruskrangel" idag) flänger omkring planlöst och är ivägen. För jag har fått bilden av att när något är stökigt är det helt enkelt på fel plats än vad det är tänkt, så jag känner mig som en oönskad klump kött from time to time.
Lite som lille Viktor här bredvid, fast han är iofs en ytterst önskad klump kött... Han är en ko i hagen medan jag helt enkelt är en ko i sängen, som vissa kanske tycker är trevligt, men de flesta skulle säga "hörrödudu, ner från sängen och ställ dig i hagen" till.
Jag är lite trött. Lite tjurig kanske, fast det beror mest på att jag praktiskt taget spenderat 3 veckor, både dagar och nätter, med samma människor. Utan eget rum att fly till.
Ska bli spännande att åka själv till Emmaboda! Lite läskigt, men lite trevligt. Sen kommer såklart mina vapendragarliljor och färglägger min målning! Hoho!! Er saknar jag :) Jävla bajsfag som inte kommer...
Så här har vi en ögonblick där kusinis har slagit ner mig. Och jag svarar som vanligt med antivåld och kärlek. Och försäljning av linnen.

"du sitter stökigt"

Amanda tänker Kommentera
Smutshögen Amanda och hennes pedantsyster Ellen kollade på film och åt pizza idag. Vi skulle rulla in oss i våra täcken först så det skulle bli riktigt mysigt en regnig dag som denna! Jag slängde täcket och kuddarna på min tillfälliga halva av soffan och sätter mig på allt så jag fick känslan av att jag satt i typ en smält marshmallow eller något. Min bild av vad som är mysigt helt enkelt. Men min bild av saker och ting är som vanligt stökig, ty systrami fnös åt min mysighet och sa "du sitter stökigt" medan hon själv prydligt hade vikt sitt täcke.
Jag har uppnått en helt ny nivå av stökighet där själva jag är det stökiga. Min existens är liksom ivägen. Nej nu överdriver jag. Men det kändes fan så!
Lite som att man har en massa okontrollerade armar och ben som bara (juste, jag blev även kallad "ruskrangel" idag) flänger omkring planlöst och är ivägen. För jag har fått bilden av att när något är stökigt är det helt enkelt på fel plats än vad det är tänkt, så jag känner mig som en oönskad klump kött from time to time.
Lite som lille Viktor här bredvid, fast han är iofs en ytterst önskad klump kött... Han är en ko i hagen medan jag helt enkelt är en ko i sängen, som vissa kanske tycker är trevligt, men de flesta skulle säga "hörrödudu, ner från sängen och ställ dig i hagen" till.
Jag är lite trött. Lite tjurig kanske, fast det beror mest på att jag praktiskt taget spenderat 3 veckor, både dagar och nätter, med samma människor. Utan eget rum att fly till.
Ska bli spännande att åka själv till Emmaboda! Lite läskigt, men lite trevligt. Sen kommer såklart mina vapendragarliljor och färglägger min målning! Hoho!! Er saknar jag :) Jävla bajsfag som inte kommer...
Så här har vi en ögonblick där kusinis har slagit ner mig. Och jag svarar som vanligt med antivåld och kärlek. Och försäljning av linnen.