jag brukade ta min medicin till frukosten, som förövrigt var helt enorm, eftersom det var det enda målet på dagen som inte gjorde fysiskt ont att få i sig, biverkningar be cray u know.
jag hade en två timmar lång frukostrutin där det tog mig en timme att laga den, sen åt jag den i en timme framför ett eller två avsnitt av någon serie. tills medicinen kickade in och jag magiskt fick ett kemiskt lyckorus och lite kli i benen.
ingen medicin - inget kli - inget resa sig ur soffan förns tillräckligt lång tid gått för nästa mål mat för dagen
hur som haver
innan medicinen kickade in upplevde jag what ever grej på tvn som så levande att jag inte hade något som helst behov av att leva själv. totalt fokus, djupdyk, hela känslospektaklet spektrumet, tankeställare. ungefär en halvtimme efter att man tagit pillret börjar man känna sig lite mer........ man byter plötsligt ställning. man märker att
fan det där var ju inte så skönt för benen
sen börjar man lägga märke till att
det där var kanske inte den bästa skådespelarinsatsen
och lite halvlångsamt (egentligen inte alls långsamt, kanske på två minuter) slutar tvn vara levande. det är bara männsikor som spelar teater framför kamera och den som inte pratar just då kommer att variera lite väl mycket i pose när kamera byts osv. jag började skämmas över vad jag tittade på, för min egen skull, för deras skull. jag slutade tycka att det var bra.
jag slutade också tycka min bästis var rolig
jag fick bättre bollsinne och balans
jag slutade ha mystiska blåmärken, som jag haft så mycket av att jag mest trodde att mina ben såg ut så
tiden gick långsamt och snabbt samtidigt
jag kunde äntligen
äntligen
äntligen bli uttråkad av att inte G Ö R A något.
mitt inre liv dog
och mina tankar (ord) blev sjukt lätthörda, lättlästa, lättolkade.
alla andra sjönk i mina ögon
och via den vägen höjdes jag själv
relativt
alltså
jag blev välfungerande
jag skulle vilja kalla det "död"
jag blev död
meningslös
MEN FULL AV KOMPETENS
en sån där man kan använda
samarbeta med
ligga med
socialt kompetent
pålitlig
punktlig
are
punktligare
smartare
charmigare
harder better faster stronger
som en sån där plasttjej i mean girls
så kändes det
det var helt fantastiskt
för en desperat och olycklig 15årig kvinna tjej
jag kunde bli vad jag ville
jag blev vad en desperat och olycklig 15årig tjej vill va
och DET
var ett skämt
är ett skämt
det är sant
men sånt jag skrattar bittert åt när jag känner mig som en slafsig pirat vid namn rumphuggarn
jag slutade uppskatta konst när jag fick medicin
jag slutade dreama och jag började bea sånt som 15åriga tjejer matas med att man ska va
jag var så ensam att jag socialiserade genom andra människor, som typ. jag har en specifik bild i mitt huvud men jag vet inga referenspunkter för HÄR has inga adhdmediciner
men alltså GENOM
genom dom
inte med dom
genom dom
via dom
jag slängde in något, fick ut något, analyserade
jag såg dom inte
mer än som
en formel
intressant och spännande formel
för all genuin känsla var borta
jag blir arg när jag förväntas ha genuin känsla
för den tycks då aldrig tagit mig någon annan stans än till love town och sen being put down town 
jag vet ingenting om fängelser
 

evolutionäääääääär

Amanda tänker Kommentera
jag brukade ta min medicin till frukosten, som förövrigt var helt enorm, eftersom det var det enda målet på dagen som inte gjorde fysiskt ont att få i sig, biverkningar be cray u know.
jag hade en två timmar lång frukostrutin där det tog mig en timme att laga den, sen åt jag den i en timme framför ett eller två avsnitt av någon serie. tills medicinen kickade in och jag magiskt fick ett kemiskt lyckorus och lite kli i benen.
ingen medicin - inget kli - inget resa sig ur soffan förns tillräckligt lång tid gått för nästa mål mat för dagen
hur som haver
innan medicinen kickade in upplevde jag what ever grej på tvn som så levande att jag inte hade något som helst behov av att leva själv. totalt fokus, djupdyk, hela känslospektaklet spektrumet, tankeställare. ungefär en halvtimme efter att man tagit pillret börjar man känna sig lite mer........ man byter plötsligt ställning. man märker att
fan det där var ju inte så skönt för benen
sen börjar man lägga märke till att
det där var kanske inte den bästa skådespelarinsatsen
och lite halvlångsamt (egentligen inte alls långsamt, kanske på två minuter) slutar tvn vara levande. det är bara männsikor som spelar teater framför kamera och den som inte pratar just då kommer att variera lite väl mycket i pose när kamera byts osv. jag började skämmas över vad jag tittade på, för min egen skull, för deras skull. jag slutade tycka att det var bra.
jag slutade också tycka min bästis var rolig
jag fick bättre bollsinne och balans
jag slutade ha mystiska blåmärken, som jag haft så mycket av att jag mest trodde att mina ben såg ut så
tiden gick långsamt och snabbt samtidigt
jag kunde äntligen
äntligen
äntligen bli uttråkad av att inte G Ö R A något.
mitt inre liv dog
och mina tankar (ord) blev sjukt lätthörda, lättlästa, lättolkade.
alla andra sjönk i mina ögon
och via den vägen höjdes jag själv
relativt
alltså
jag blev välfungerande
jag skulle vilja kalla det "död"
jag blev död
meningslös
MEN FULL AV KOMPETENS
en sån där man kan använda
samarbeta med
ligga med
socialt kompetent
pålitlig
punktlig
are
punktligare
smartare
charmigare
harder better faster stronger
som en sån där plasttjej i mean girls
så kändes det
det var helt fantastiskt
för en desperat och olycklig 15årig kvinna tjej
jag kunde bli vad jag ville
jag blev vad en desperat och olycklig 15årig tjej vill va
och DET
var ett skämt
är ett skämt
det är sant
men sånt jag skrattar bittert åt när jag känner mig som en slafsig pirat vid namn rumphuggarn
jag slutade uppskatta konst när jag fick medicin
jag slutade dreama och jag började bea sånt som 15åriga tjejer matas med att man ska va
jag var så ensam att jag socialiserade genom andra människor, som typ. jag har en specifik bild i mitt huvud men jag vet inga referenspunkter för HÄR has inga adhdmediciner
men alltså GENOM
genom dom
inte med dom
genom dom
via dom
jag slängde in något, fick ut något, analyserade
jag såg dom inte
mer än som
en formel
intressant och spännande formel
för all genuin känsla var borta
jag blir arg när jag förväntas ha genuin känsla
för den tycks då aldrig tagit mig någon annan stans än till love town och sen being put down town 
jag vet ingenting om fängelser
 
Refrängen är precis känslan av helgen när man inte tar den (för att liksom äta upp sig och vila innan)
Vardagarna när man tar den, det är verserna. Verserna är det alteregot som liksom poppar upp när man är på LAS medz. Som pratar med en, som är refrängen.
Jag är refrängen nu så jag har svårt med the red tread

Clint Eastwood adhdmedicin

Amanda tänker Kommentera
Refrängen är precis känslan av helgen när man inte tar den (för att liksom äta upp sig och vila innan)
Vardagarna när man tar den, det är verserna. Verserna är det alteregot som liksom poppar upp när man är på LAS medz. Som pratar med en, som är refrängen.
Jag är refrängen nu så jag har svårt med the red tread
(förlåt att jag är sliten
men jag orkar inte längre rulla över på rygg

jag vet att jag sa som det var och jag vet att du ändå är besviken på mig)(bjöööööööörnstammen) fan va bra dom är
sen kombinerar vi mina känslor med att jag är karaktären mickey i love
men för all del
mer känslor
dom kanske är typsåhär äkta nuigen
och det enda (det ena*) jag tänker är ungefär
"helvete, nu kommer jag aldrig få (alternativt 'få tillbaka') den där kärleken, om/när hen läser dethär vilket jag antar att hen gör eftersom naturen av att vara kär i mig måste inkludera stalking light, för honestly vet jag itne vad annars man kan va in it for"

hon blev symbol för de priviligerade och togs av massorna och giliotinerades
blabla
men tänk om
saker och ting kunde ordna sig av sig själv nångång
jamen björnstammen

hursomhelst
igår
in a particularly känslosamt (antar jag, nej alltså jag är ju såhär majoriteten av tiden, kanske för att jag äter mjöl och socker) moment valde jag att skriva i min mensapp istället för till dig
här kommer det
jag kanske editar lite men vem vet jag märker och typ lille V som också läst den men hon sitter ju inte med facit i hand direkt:

Vill jag verkligen skriva
"jag har din bok
jag saknar dig
det blev för mycket för mig förut
jag behövde skaka av mig dig nu har jag gjort det och jag saknar dig
vill du känna mig?
jag vill känna dig
jag var inte redo för vad som hände och behövde att det tog slut
och det är väl slut nu
kan vi skapa en annan relation?
långsammare?"
till Kapten America eller tror jag bara att jag vill det? är det kanske bara så att jag vill gömma mig från mitt liv för att jag tycker att det är svårt? är relationer någonsin något "bättre" än så? får man göra så? får JAG göra så? vill jag göra så? kan jag?
jag vill röra Kapten Americas ansikte och krama honom och sitta i hans knä men jag tror inte det är något jag kan hantera
jag vill bara le mot honom och att han ska le mot mig och att vi ska va kära utan krav
jag vill inte inkludera honom i min egna vänskapskrets och jag vill inte att han ska ha en förväntad plats i min vardag eller känna sig entiteled till att döma mig eller mina val och infall
jag vill inte heller förväntas vara delaktig i hans intressen eller fråga honom om hans dag OM JAG INTE BA UNDRAR
men han svarar inte och jag har raderat chattarna eller egentligen alla bevis av hela relationen så jag vet inte varför
jag vill inte vara trevlig mot hans familj
eller berätta för honom vad jag tänker på när jag kommer
eller vad som tänder mig
jag vågar inte och jag VILL INTE
jag vill bara vara nära honom
men hur är man nära någon utan att göra dessa grejer? detta är grejerna jag gjort med människor för att dom ska se det som att vi "är nära". men jag funkar inte så och jag vet inte hur jag funkar.
jag undrar också om hans ens var med mig MIG eller om han bara tyckte att jag var tillräckligt lik hans ex för att försöka klämma in mig i tomrummet efter henne
eller om jag gjorde så
gör det något?
jag gick sönder första gången vi hade sex
och efter det blev det bara värre och värre
jag var inte alls redo för vad vi gjorde

and
scen (scean? ne... eller? ne. scene? ja!)
scene*

jag tror jag måste fortsätta schackmatta mig själv för det är ju det enda som håller mig I SCHACK HAHAHA

det är lite björnstammen och en känsloturd

Amanda tänker Kommentera
(förlåt att jag är sliten
men jag orkar inte längre rulla över på rygg

jag vet att jag sa som det var och jag vet att du ändå är besviken på mig)(bjöööööööörnstammen) fan va bra dom är
sen kombinerar vi mina känslor med att jag är karaktären mickey i love
men för all del
mer känslor
dom kanske är typsåhär äkta nuigen
och det enda (det ena*) jag tänker är ungefär
"helvete, nu kommer jag aldrig få (alternativt 'få tillbaka') den där kärleken, om/när hen läser dethär vilket jag antar att hen gör eftersom naturen av att vara kär i mig måste inkludera stalking light, för honestly vet jag itne vad annars man kan va in it for"

hon blev symbol för de priviligerade och togs av massorna och giliotinerades
blabla
men tänk om
saker och ting kunde ordna sig av sig själv nångång
jamen björnstammen

hursomhelst
igår
in a particularly känslosamt (antar jag, nej alltså jag är ju såhär majoriteten av tiden, kanske för att jag äter mjöl och socker) moment valde jag att skriva i min mensapp istället för till dig
här kommer det
jag kanske editar lite men vem vet jag märker och typ lille V som också läst den men hon sitter ju inte med facit i hand direkt:

Vill jag verkligen skriva
"jag har din bok
jag saknar dig
det blev för mycket för mig förut
jag behövde skaka av mig dig nu har jag gjort det och jag saknar dig
vill du känna mig?
jag vill känna dig
jag var inte redo för vad som hände och behövde att det tog slut
och det är väl slut nu
kan vi skapa en annan relation?
långsammare?"
till Kapten America eller tror jag bara att jag vill det? är det kanske bara så att jag vill gömma mig från mitt liv för att jag tycker att det är svårt? är relationer någonsin något "bättre" än så? får man göra så? får JAG göra så? vill jag göra så? kan jag?
jag vill röra Kapten Americas ansikte och krama honom och sitta i hans knä men jag tror inte det är något jag kan hantera
jag vill bara le mot honom och att han ska le mot mig och att vi ska va kära utan krav
jag vill inte inkludera honom i min egna vänskapskrets och jag vill inte att han ska ha en förväntad plats i min vardag eller känna sig entiteled till att döma mig eller mina val och infall
jag vill inte heller förväntas vara delaktig i hans intressen eller fråga honom om hans dag OM JAG INTE BA UNDRAR
men han svarar inte och jag har raderat chattarna eller egentligen alla bevis av hela relationen så jag vet inte varför
jag vill inte vara trevlig mot hans familj
eller berätta för honom vad jag tänker på när jag kommer
eller vad som tänder mig
jag vågar inte och jag VILL INTE
jag vill bara vara nära honom
men hur är man nära någon utan att göra dessa grejer? detta är grejerna jag gjort med människor för att dom ska se det som att vi "är nära". men jag funkar inte så och jag vet inte hur jag funkar.
jag undrar också om hans ens var med mig MIG eller om han bara tyckte att jag var tillräckligt lik hans ex för att försöka klämma in mig i tomrummet efter henne
eller om jag gjorde så
gör det något?
jag gick sönder första gången vi hade sex
och efter det blev det bara värre och värre
jag var inte alls redo för vad vi gjorde

and
scen (scean? ne... eller? ne. scene? ja!)
scene*

jag tror jag måste fortsätta schackmatta mig själv för det är ju det enda som håller mig I SCHACK HAHAHA