Jag kom ihåg hur det var att vakna utan rädsla och ångest. Jag öppnade ögonen och såg papperskorgen och väggen bakom och ba ” ” 

Och blev förvånad 

Och en halv sekund senare kom ångesten och jag kände igen mig 

Och så kunde jag uppfatta att det fanns en skillnad i något 

Och att jag har referenser av en lack av obehaget 

Jag har inte alltid vaknat med rädsla och ångest 

Jag undrade varför det är så svårt att gå upp 

Varför kan jag sova hur länge dom helst? Eller snarare

Varför får jag aldrig längre en spontan impuls att gå upp? 

Varför går jag inte upp förns rädslan av konsekvenserna av att ligga kvar blir tillräckligt stor för att överrösta en rädsla för att gå upp? 

Och så kom jag på att jag är rädd för 

Något 

Allt 

Att va vaken 

Framför andra 

Att inte vara med andra 

Att vara med andra 

Att äta fel saker 

Att inte äta alls 

Att slösa tiden 

Att felprioritera 

Att hamna i onda cirklar som systematiskt får mig att må hopplöst dpligt 

Att vara maktlös angående migsjälv 

Att glra illa lig själv

Att andra gör illa mig 

Att glra illa andra 

Att ångra mig 

Att ångra mig 

Att ha material att ångra 

Att bara låta saker hända

Att inte styra 

Att ikte vara den sol styr mitt liv 

Att styra mitt liv 

För i dont know shit 

Och det gör ingen annan heller 

Tydligen 

Uppenbarligen 

Hur har folk lugn och självförtroende? 

Det är väl inte något man logiskt kommer fram till utan snarare något man har 

Inte för att jag ikte kan få det 

Antar jag 

Men just 

Jag vet ikte om jag kan tänka mig till det 

Jag har ju en miljard gånger kommit fram till att jag förtjänar både det ena och det andra 

Exempelvis bra sjölvförtroende 

 

Man måste inte va såhär rädd 

Världen är inte 

Äsch då blä 

Det ör inte världen som är 

Jag kan inte avsluta det där för jag är rädd för världen och varje gång jag försöker resonera kring det kommer jag knappt fram till något bättre än något i analogi med 

”Det makear aldrig sense att vara svartsjuk och kontrollerande i en relation för det är bättre att ta eventuell otrohet bär det kommer, om det kommer, än att försöka förhindra det. Det är mindre smärtsamt att det händer än att försöka hindra det”

Ah

Lol

Man behövde knappt ”otrohet” i det där för att fatta poängen 

Men det är väl än en gång ba ett uttryck för min jövla romantiskaförhållandenbesatthet 

Och nu stod jag emot den starka impulsen att kalla mig för ett skällsord 

Och jag står emot impulsen att kalla mitt val av skällsord 

För ett annat skällsord 

Det är TÖNT JAG VILL KALLA MIG OCH MITT VAL AV ORD AAAAAHHH 

Amanda varför är du ett sånt ickesafe place för dig sjölv? För jag tänker för mycket 

Tror jag 

Mina tankar hävdar att dom behöver tänka mer på huruvida det är mängden tankar som är problemet eller inte 

Dom kommer oftast fram till att dom måste fortsätta och att alla som anser dom ta sitt jobb too far är idioter som kommer sänka denna båt 

Min rädsla och mina tankar är enligt sig själva ett dream team 

Alla andra hatar dom 

Lite som i mean girls 

Lite så 

tja

Amanda tänker Kommentera

Jag kom ihåg hur det var att vakna utan rädsla och ångest. Jag öppnade ögonen och såg papperskorgen och väggen bakom och ba ” ” 

Och blev förvånad 

Och en halv sekund senare kom ångesten och jag kände igen mig 

Och så kunde jag uppfatta att det fanns en skillnad i något 

Och att jag har referenser av en lack av obehaget 

Jag har inte alltid vaknat med rädsla och ångest 

Jag undrade varför det är så svårt att gå upp 

Varför kan jag sova hur länge dom helst? Eller snarare

Varför får jag aldrig längre en spontan impuls att gå upp? 

Varför går jag inte upp förns rädslan av konsekvenserna av att ligga kvar blir tillräckligt stor för att överrösta en rädsla för att gå upp? 

Och så kom jag på att jag är rädd för 

Något 

Allt 

Att va vaken 

Framför andra 

Att inte vara med andra 

Att vara med andra 

Att äta fel saker 

Att inte äta alls 

Att slösa tiden 

Att felprioritera 

Att hamna i onda cirklar som systematiskt får mig att må hopplöst dpligt 

Att vara maktlös angående migsjälv 

Att glra illa lig själv

Att andra gör illa mig 

Att glra illa andra 

Att ångra mig 

Att ångra mig 

Att ha material att ångra 

Att bara låta saker hända

Att inte styra 

Att ikte vara den sol styr mitt liv 

Att styra mitt liv 

För i dont know shit 

Och det gör ingen annan heller 

Tydligen 

Uppenbarligen 

Hur har folk lugn och självförtroende? 

Det är väl inte något man logiskt kommer fram till utan snarare något man har 

Inte för att jag ikte kan få det 

Antar jag 

Men just 

Jag vet ikte om jag kan tänka mig till det 

Jag har ju en miljard gånger kommit fram till att jag förtjänar både det ena och det andra 

Exempelvis bra sjölvförtroende 

 

Man måste inte va såhär rädd 

Världen är inte 

Äsch då blä 

Det ör inte världen som är 

Jag kan inte avsluta det där för jag är rädd för världen och varje gång jag försöker resonera kring det kommer jag knappt fram till något bättre än något i analogi med 

”Det makear aldrig sense att vara svartsjuk och kontrollerande i en relation för det är bättre att ta eventuell otrohet bär det kommer, om det kommer, än att försöka förhindra det. Det är mindre smärtsamt att det händer än att försöka hindra det”

Ah

Lol

Man behövde knappt ”otrohet” i det där för att fatta poängen 

Men det är väl än en gång ba ett uttryck för min jövla romantiskaförhållandenbesatthet 

Och nu stod jag emot den starka impulsen att kalla mig för ett skällsord 

Och jag står emot impulsen att kalla mitt val av skällsord 

För ett annat skällsord 

Det är TÖNT JAG VILL KALLA MIG OCH MITT VAL AV ORD AAAAAHHH 

Amanda varför är du ett sånt ickesafe place för dig sjölv? För jag tänker för mycket 

Tror jag 

Mina tankar hävdar att dom behöver tänka mer på huruvida det är mängden tankar som är problemet eller inte 

Dom kommer oftast fram till att dom måste fortsätta och att alla som anser dom ta sitt jobb too far är idioter som kommer sänka denna båt 

Min rädsla och mina tankar är enligt sig själva ett dream team 

Alla andra hatar dom 

Lite som i mean girls 

Lite så 

känner mig lika dysfunktionell som när jag var fjorton, fast i förhållande till min tjugofemåriga ålder. känner att jag har en röd tråd som apan somc inte känner någon men som alla känner till. fast ingen känner ju till den utom jag. jag är så mystisk. ingen förstår mig. grundlurade allihop. magical mandis. mystisk. myssstisk. lite svår. lite femme fatal. lite infantil. lite väl gömd nergrävd potential. som en inflamerad underjordisk por. som en sprängfylld böld man fantiserar om att klämma så den skvätter på spegeln. som gör ett ljud. ett popp som ekar i ens huvud långt efteråt och man längtar tillbaka till ögonblicket i samma moment det utspelar sig då det är över in a blink of an i. över innan det hänt nästan. 
men jag är en cancerknöl. 
fantisera all u want i aint gonna give u weird satisfaction. 
men man blir som man blir behandlad och jag behandlas ofta som en untapped guldgruva. jag är en såndär folk tycker sig se potentiel i. jag tror mer att jag har en fallenhet för att uppmuntra folks projiceranden på mig. helt sjukt hur många olika grenar jag ska ha potential inom, om man tänkte att anklagelserna hade grund i mig och mina egenskaper. 
jag tror bara jag är en söt leende tjej ibland och det är typ synonymt men att vara ett blank slate för the artists lookin at me. 
kanska ska bli bejbig igen men jag underskattar the commitment that demands. finns ju skäl till att jag slutade. jag gillar att skörda frukterna av fröerna jag planterade i tonåren. det är ju lite kul att gå på fester och så uppenbarar det sig randoms som tyckte jag "var så jävla het i gymnasiet". spelar ingen roll att jag inte är sådär "het" längre för dom ser ju ändå bara sin fantasi. lame. lameo. trötteo. 
sover helt inte men nattlinne efter att jag vaknade en gång och bara såg blömmor och färgen gult överallt och var fångad. fick panik men det visade sig att jag bara dragit upp nattlinnet över huvudet. så jävla sårbar. helt naken med nattlinnet som et säck runt armarna över huvudet. usch. 
creeppodden med det röda spökögat 
i am spooked. tur att arvid är hemma så jag kan sova och ellen fick lägga på och hänga med sin sambo VAD?! vill du ha kontinuitet och kul så kan du väl läsa vd fan som annat helst. 
vill peka finger på brilljant vis men jag är tyvärr inte briljant . 
 

hej

Amanda tänker Kommentera
känner mig lika dysfunktionell som när jag var fjorton, fast i förhållande till min tjugofemåriga ålder. känner att jag har en röd tråd som apan somc inte känner någon men som alla känner till. fast ingen känner ju till den utom jag. jag är så mystisk. ingen förstår mig. grundlurade allihop. magical mandis. mystisk. myssstisk. lite svår. lite femme fatal. lite infantil. lite väl gömd nergrävd potential. som en inflamerad underjordisk por. som en sprängfylld böld man fantiserar om att klämma så den skvätter på spegeln. som gör ett ljud. ett popp som ekar i ens huvud långt efteråt och man längtar tillbaka till ögonblicket i samma moment det utspelar sig då det är över in a blink of an i. över innan det hänt nästan. 
men jag är en cancerknöl. 
fantisera all u want i aint gonna give u weird satisfaction. 
men man blir som man blir behandlad och jag behandlas ofta som en untapped guldgruva. jag är en såndär folk tycker sig se potentiel i. jag tror mer att jag har en fallenhet för att uppmuntra folks projiceranden på mig. helt sjukt hur många olika grenar jag ska ha potential inom, om man tänkte att anklagelserna hade grund i mig och mina egenskaper. 
jag tror bara jag är en söt leende tjej ibland och det är typ synonymt men att vara ett blank slate för the artists lookin at me. 
kanska ska bli bejbig igen men jag underskattar the commitment that demands. finns ju skäl till att jag slutade. jag gillar att skörda frukterna av fröerna jag planterade i tonåren. det är ju lite kul att gå på fester och så uppenbarar det sig randoms som tyckte jag "var så jävla het i gymnasiet". spelar ingen roll att jag inte är sådär "het" längre för dom ser ju ändå bara sin fantasi. lame. lameo. trötteo. 
sover helt inte men nattlinne efter att jag vaknade en gång och bara såg blömmor och färgen gult överallt och var fångad. fick panik men det visade sig att jag bara dragit upp nattlinnet över huvudet. så jävla sårbar. helt naken med nattlinnet som et säck runt armarna över huvudet. usch. 
creeppodden med det röda spökögat 
i am spooked. tur att arvid är hemma så jag kan sova och ellen fick lägga på och hänga med sin sambo VAD?! vill du ha kontinuitet och kul så kan du väl läsa vd fan som annat helst. 
vill peka finger på brilljant vis men jag är tyvärr inte briljant . 
 
det finns många tjejkvinnor som jag och jag tillåter mig antyda förhatastade slutsatser 
tänk på att jag inte själv ser dom som förhastade, jag bara förde min inre kritikers (som är en man) talan lite där 
hepphepp
vi är energilösa och såkallat bittra
eller nej vi är bittra
vi är bittra och ensamma men basicaly aldrig fysiskt själva
we lonely people
we pretty women 
early bird sexy women
vi var fula barn trodde vi 
vi knoppade till oss fort som fan 
barnhjärnor med plötsliga bröst att förhålla sig till 
we did not know that the world suddenly found us 
pret 
hey 
pretty 
det tar lång tid att internalisera yttervärldens drastiskt förändrade perspektiv av en 
typ alla douchsnubbar jag känner tror fortfarande dom är den där lilla tönten i klassen som ingen ville prata med för att han var konstigt
och min grupp
sluts with hearts of gold 
past sluts with hearts of gold 
nu är vi nertygnda av alla dessa sexuella trauman
vi känner igen varandra
kanske inte som i "hej, har du också kanske en-till-tre uppenbara våldtäkter följt av sexuellt missbruk och självskadebeteende som copingmekanism?" 
eller jo, haha, vi vet ju det direkt när vi ser varandra 
det är typ 
hej 
hej 
hur- 
ja. 
hm
jag tycker om dig men jag kommer inte orka spendera tid med dig trots detta så vi kommer ha en outsagd vänskap i några år där vi ses var sjunde månad och där det känns som att vi är syskon och vi tittar på varandra som att vi saknar varandra medan vi ses för vi vet att vi inte kommer klara av att ge varandra mer tid eller energi för ingen av oss har någon men vi vill så gärna 
och vi kan knappt ens krama varandra 
vi är ensamma och vi är samma och vi vill vara nära och ibland är vi det men traumana forsar runt i huvudet som sharknado fast vi vet tt vi är safe 
och ibland 
när man känner sig safe och inte vill vara någon annan stans än i den kramen man befinner sig i
så är man äändå inte där
för man är så chockad över att man inte mår piss
så man lämnar sin kropp igen 
man tänker 
"hur kan jag sätta detta i system?" 
hur kan jag garantera mer tilgång till detta? 
jag är så trött 
jag är trött 
jag undrar om det är detta mående som csn refererade till som att jag "visste om mitt tillstånd och skulle ha meddelat csn" 
jag märker inte skillnaden 
jag vet om att det skiljer sig 
jag vill inte förklara det äcklar mig
jag vill anklaga någon vars fel det itne är 
skamlöst vill jag attackera någon jag har noll sympati för men som jag också är fullt medveten om saknar skuld för situationen jag anklagar honom för 
för uppenbarligen har en sådan karaktär en cispenis 
det här händer ibland och ibland försvinner det 
hur ska jag veta vilken typ det är

lameassbitchery

Amanda tänker Kommentera
det finns många tjejkvinnor som jag och jag tillåter mig antyda förhatastade slutsatser 
tänk på att jag inte själv ser dom som förhastade, jag bara förde min inre kritikers (som är en man) talan lite där 
hepphepp
vi är energilösa och såkallat bittra
eller nej vi är bittra
vi är bittra och ensamma men basicaly aldrig fysiskt själva
we lonely people
we pretty women 
early bird sexy women
vi var fula barn trodde vi 
vi knoppade till oss fort som fan 
barnhjärnor med plötsliga bröst att förhålla sig till 
we did not know that the world suddenly found us 
pret 
hey 
pretty 
det tar lång tid att internalisera yttervärldens drastiskt förändrade perspektiv av en 
typ alla douchsnubbar jag känner tror fortfarande dom är den där lilla tönten i klassen som ingen ville prata med för att han var konstigt
och min grupp
sluts with hearts of gold 
past sluts with hearts of gold 
nu är vi nertygnda av alla dessa sexuella trauman
vi känner igen varandra
kanske inte som i "hej, har du också kanske en-till-tre uppenbara våldtäkter följt av sexuellt missbruk och självskadebeteende som copingmekanism?" 
eller jo, haha, vi vet ju det direkt när vi ser varandra 
det är typ 
hej 
hej 
hur- 
ja. 
hm
jag tycker om dig men jag kommer inte orka spendera tid med dig trots detta så vi kommer ha en outsagd vänskap i några år där vi ses var sjunde månad och där det känns som att vi är syskon och vi tittar på varandra som att vi saknar varandra medan vi ses för vi vet att vi inte kommer klara av att ge varandra mer tid eller energi för ingen av oss har någon men vi vill så gärna 
och vi kan knappt ens krama varandra 
vi är ensamma och vi är samma och vi vill vara nära och ibland är vi det men traumana forsar runt i huvudet som sharknado fast vi vet tt vi är safe 
och ibland 
när man känner sig safe och inte vill vara någon annan stans än i den kramen man befinner sig i
så är man äändå inte där
för man är så chockad över att man inte mår piss
så man lämnar sin kropp igen 
man tänker 
"hur kan jag sätta detta i system?" 
hur kan jag garantera mer tilgång till detta? 
jag är så trött 
jag är trött 
jag undrar om det är detta mående som csn refererade till som att jag "visste om mitt tillstånd och skulle ha meddelat csn" 
jag märker inte skillnaden 
jag vet om att det skiljer sig 
jag vill inte förklara det äcklar mig
jag vill anklaga någon vars fel det itne är 
skamlöst vill jag attackera någon jag har noll sympati för men som jag också är fullt medveten om saknar skuld för situationen jag anklagar honom för 
för uppenbarligen har en sådan karaktär en cispenis 
det här händer ibland och ibland försvinner det 
hur ska jag veta vilken typ det är