det finns många tjejkvinnor som jag och jag tillåter mig antyda förhatastade slutsatser 
tänk på att jag inte själv ser dom som förhastade, jag bara förde min inre kritikers (som är en man) talan lite där 
hepphepp
vi är energilösa och såkallat bittra
eller nej vi är bittra
vi är bittra och ensamma men basicaly aldrig fysiskt själva
we lonely people
we pretty women 
early bird sexy women
vi var fula barn trodde vi 
vi knoppade till oss fort som fan 
barnhjärnor med plötsliga bröst att förhålla sig till 
we did not know that the world suddenly found us 
pret 
hey 
pretty 
det tar lång tid att internalisera yttervärldens drastiskt förändrade perspektiv av en 
typ alla douchsnubbar jag känner tror fortfarande dom är den där lilla tönten i klassen som ingen ville prata med för att han var konstigt
och min grupp
sluts with hearts of gold 
past sluts with hearts of gold 
nu är vi nertygnda av alla dessa sexuella trauman
vi känner igen varandra
kanske inte som i "hej, har du också kanske en-till-tre uppenbara våldtäkter följt av sexuellt missbruk och självskadebeteende som copingmekanism?" 
eller jo, haha, vi vet ju det direkt när vi ser varandra 
det är typ 
hej 
hej 
hur- 
ja. 
hm
jag tycker om dig men jag kommer inte orka spendera tid med dig trots detta så vi kommer ha en outsagd vänskap i några år där vi ses var sjunde månad och där det känns som att vi är syskon och vi tittar på varandra som att vi saknar varandra medan vi ses för vi vet att vi inte kommer klara av att ge varandra mer tid eller energi för ingen av oss har någon men vi vill så gärna 
och vi kan knappt ens krama varandra 
vi är ensamma och vi är samma och vi vill vara nära och ibland är vi det men traumana forsar runt i huvudet som sharknado fast vi vet tt vi är safe 
och ibland 
när man känner sig safe och inte vill vara någon annan stans än i den kramen man befinner sig i
så är man äändå inte där
för man är så chockad över att man inte mår piss
så man lämnar sin kropp igen 
man tänker 
"hur kan jag sätta detta i system?" 
hur kan jag garantera mer tilgång till detta? 
jag är så trött 
jag är trött 
jag undrar om det är detta mående som csn refererade till som att jag "visste om mitt tillstånd och skulle ha meddelat csn" 
jag märker inte skillnaden 
jag vet om att det skiljer sig 
jag vill inte förklara det äcklar mig
jag vill anklaga någon vars fel det itne är 
skamlöst vill jag attackera någon jag har noll sympati för men som jag också är fullt medveten om saknar skuld för situationen jag anklagar honom för 
för uppenbarligen har en sådan karaktär en cispenis 
det här händer ibland och ibland försvinner det 
hur ska jag veta vilken typ det är

lameassbitchery

Amanda tänker Kommentera
det finns många tjejkvinnor som jag och jag tillåter mig antyda förhatastade slutsatser 
tänk på att jag inte själv ser dom som förhastade, jag bara förde min inre kritikers (som är en man) talan lite där 
hepphepp
vi är energilösa och såkallat bittra
eller nej vi är bittra
vi är bittra och ensamma men basicaly aldrig fysiskt själva
we lonely people
we pretty women 
early bird sexy women
vi var fula barn trodde vi 
vi knoppade till oss fort som fan 
barnhjärnor med plötsliga bröst att förhålla sig till 
we did not know that the world suddenly found us 
pret 
hey 
pretty 
det tar lång tid att internalisera yttervärldens drastiskt förändrade perspektiv av en 
typ alla douchsnubbar jag känner tror fortfarande dom är den där lilla tönten i klassen som ingen ville prata med för att han var konstigt
och min grupp
sluts with hearts of gold 
past sluts with hearts of gold 
nu är vi nertygnda av alla dessa sexuella trauman
vi känner igen varandra
kanske inte som i "hej, har du också kanske en-till-tre uppenbara våldtäkter följt av sexuellt missbruk och självskadebeteende som copingmekanism?" 
eller jo, haha, vi vet ju det direkt när vi ser varandra 
det är typ 
hej 
hej 
hur- 
ja. 
hm
jag tycker om dig men jag kommer inte orka spendera tid med dig trots detta så vi kommer ha en outsagd vänskap i några år där vi ses var sjunde månad och där det känns som att vi är syskon och vi tittar på varandra som att vi saknar varandra medan vi ses för vi vet att vi inte kommer klara av att ge varandra mer tid eller energi för ingen av oss har någon men vi vill så gärna 
och vi kan knappt ens krama varandra 
vi är ensamma och vi är samma och vi vill vara nära och ibland är vi det men traumana forsar runt i huvudet som sharknado fast vi vet tt vi är safe 
och ibland 
när man känner sig safe och inte vill vara någon annan stans än i den kramen man befinner sig i
så är man äändå inte där
för man är så chockad över att man inte mår piss
så man lämnar sin kropp igen 
man tänker 
"hur kan jag sätta detta i system?" 
hur kan jag garantera mer tilgång till detta? 
jag är så trött 
jag är trött 
jag undrar om det är detta mående som csn refererade till som att jag "visste om mitt tillstånd och skulle ha meddelat csn" 
jag märker inte skillnaden 
jag vet om att det skiljer sig 
jag vill inte förklara det äcklar mig
jag vill anklaga någon vars fel det itne är 
skamlöst vill jag attackera någon jag har noll sympati för men som jag också är fullt medveten om saknar skuld för situationen jag anklagar honom för 
för uppenbarligen har en sådan karaktär en cispenis 
det här händer ibland och ibland försvinner det 
hur ska jag veta vilken typ det är
finns det något jag hatar mer än att fastna på en liten vedervärdig liten jävlen till betydelselös liten piece of shit uppgift jag överskattar upp i absurdum ?
(tr
o
lig
t
v
is)
jag har en låda med pysselskit jag hatar 
jaf köper verktyg till hypotetiska kreatva utlopp jag önskar mig ha och sen slänger jag dom i en hög och hatar dom 
där står dom och dömer mig och min otillräcklighet 
slänger dom och köper om dom och skrattar åt att jag slängde dom förut i ett hysteriskt icke-att-ta-på-allvar-mode som inte är vem lilla JAG är nejnej det är ett konstigt alterego till antihjälte till hjälten som är den officiella amanda men som egentligen bara närvarar kanske tre prcent av tiden 
jag hatar mina sömnpiller som fungerar lite som en mur mellan mig och min möjlighet att få bearbeta livet medan jag sover som väl är vitsen med drömmar
jag hhhhhaaaaaaatar mina vakenpiller som fungerar som en motor eftersom jag naturligt inte har någon 
vars biverkningar är att jag är mitt sämsta jag varenda dag med en motor som möjliggör min vidrighet att agera a la normal aktör i samhället
i världen 
i TIDEN 
ogrundad motor
att ba rejsa rätt ut i ingenting
som att man har ett lockande mål 
utan mål
spännande! 
hoppa över alla hinder mellan mig och ingentinget vilket ju då är en långt sprint in i det hinder som råker vara framför mig när energin sen är slut och så undrar man 
"vad är det här för övermann jag fann va?" 
jo det här är längden på kopplet kallat concerta 
la va la va la va la va la
var är vilan? 
varrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr
vet du vad jag hatar? 
att r:en inte skrivs som jättemånga efter varandra bara för jag håller ner tangenten, jag måste skriva varenda r för sig själv för håller jag bara ner knappen tycker tangentbordet att DET HÄR, DET ÄR ETT R
1 R
 
 

sen när var det är krav att ha en rubrik för att ha en text?

Amanda tänker Kommentera
finns det något jag hatar mer än att fastna på en liten vedervärdig liten jävlen till betydelselös liten piece of shit uppgift jag överskattar upp i absurdum ?
(tr
o
lig
t
v
is)
jag har en låda med pysselskit jag hatar 
jaf köper verktyg till hypotetiska kreatva utlopp jag önskar mig ha och sen slänger jag dom i en hög och hatar dom 
där står dom och dömer mig och min otillräcklighet 
slänger dom och köper om dom och skrattar åt att jag slängde dom förut i ett hysteriskt icke-att-ta-på-allvar-mode som inte är vem lilla JAG är nejnej det är ett konstigt alterego till antihjälte till hjälten som är den officiella amanda men som egentligen bara närvarar kanske tre prcent av tiden 
jag hatar mina sömnpiller som fungerar lite som en mur mellan mig och min möjlighet att få bearbeta livet medan jag sover som väl är vitsen med drömmar
jag hhhhhaaaaaaatar mina vakenpiller som fungerar som en motor eftersom jag naturligt inte har någon 
vars biverkningar är att jag är mitt sämsta jag varenda dag med en motor som möjliggör min vidrighet att agera a la normal aktör i samhället
i världen 
i TIDEN 
ogrundad motor
att ba rejsa rätt ut i ingenting
som att man har ett lockande mål 
utan mål
spännande! 
hoppa över alla hinder mellan mig och ingentinget vilket ju då är en långt sprint in i det hinder som råker vara framför mig när energin sen är slut och så undrar man 
"vad är det här för övermann jag fann va?" 
jo det här är längden på kopplet kallat concerta 
la va la va la va la va la
var är vilan? 
varrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr
vet du vad jag hatar? 
att r:en inte skrivs som jättemånga efter varandra bara för jag håller ner tangenten, jag måste skriva varenda r för sig själv för håller jag bara ner knappen tycker tangentbordet att DET HÄR, DET ÄR ETT R
1 R
 
 
svart: (0,0,-1)
lila: (0,0,1) 
blå: (0,1,0)
rosa: (1,0,0)
 
:)

såhär är det

Amanda tänker Kommentera
svart: (0,0,-1)
lila: (0,0,1) 
blå: (0,1,0)
rosa: (1,0,0)
 
:)