Det finns en massa stunder som får mig att känna att mitt liv närmar sig slutet. inte på ett dramatiskt sätt Utan snarare på ett behagligt lugnt vis 
jag tänker inte på det
men jag känner ett lugn och en längtan efter ett slut
tror det är för att det påminner om sånt som har slut 
typ filmer eller böcker eller historier jag hört 
det inleds saker och sen bibehålls det och sen händer drama och sen börjar bitar falla på plats för att den börja runda av och sen kommer slutet passande och man känner att cirkeln av sluten 
Jag har spenderat så mycket tid åt att försöka ta mig till slut 
flr det är lugnt 
lugn och ro 
ibland känner jag att jag är påväg till en punkt
såsom en sånhär punkt ”.” 
ett slut på en historia
sen när jag sett punkten blir jag frustrerad eftersom min historia bara fortsätter och fortsätter och jag 
kommer ibland ihåg att jag vill ha det så 
jag tror det händer när jag är trött 
eller oinspirerad eller som att jag sett mönstret så många gånger att jag sjunger på versen efter den jag lyssnar på 
om det var en låt 
vissa av mina favoritlåtar kan jag inte lyssna på för att jag ”hör” alla toner samtidigt eftersom jag minns dom så väl och jag lyckas inte hålla tankarna stilla nog att på riktigt i nuet HÖRA den tonen som i sekunden låter
Jag kommer ibland ihåg att jag aldrig har ett slut jag kommer kunna finnas kvar efteråt
jag Mår bra då
typ 
närrrrr
jag kommer ihåg vilken historia jag är 
the nonsense One som inte ”make narrative sense” (//ceg(lol världens fulaste förkortning) ) 
frustrationen av när en historias slut ba va mitten av en film 
som man kan känna 
den känner jag till mitt liv 
och det är inte dramatiskt 
fast om man ska va petig så är det väl precis det det är
för det är när jag misstar mitt liv för en dramatisering av en metafor för ett liv 
aka 
en saga 
berättele 
är ju ej ensam om detta 

tånker inte försöka rädda detta mer än denna rubrik

Amanda tänker Kommentera
Det finns en massa stunder som får mig att känna att mitt liv närmar sig slutet. inte på ett dramatiskt sätt Utan snarare på ett behagligt lugnt vis 
jag tänker inte på det
men jag känner ett lugn och en längtan efter ett slut
tror det är för att det påminner om sånt som har slut 
typ filmer eller böcker eller historier jag hört 
det inleds saker och sen bibehålls det och sen händer drama och sen börjar bitar falla på plats för att den börja runda av och sen kommer slutet passande och man känner att cirkeln av sluten 
Jag har spenderat så mycket tid åt att försöka ta mig till slut 
flr det är lugnt 
lugn och ro 
ibland känner jag att jag är påväg till en punkt
såsom en sånhär punkt ”.” 
ett slut på en historia
sen när jag sett punkten blir jag frustrerad eftersom min historia bara fortsätter och fortsätter och jag 
kommer ibland ihåg att jag vill ha det så 
jag tror det händer när jag är trött 
eller oinspirerad eller som att jag sett mönstret så många gånger att jag sjunger på versen efter den jag lyssnar på 
om det var en låt 
vissa av mina favoritlåtar kan jag inte lyssna på för att jag ”hör” alla toner samtidigt eftersom jag minns dom så väl och jag lyckas inte hålla tankarna stilla nog att på riktigt i nuet HÖRA den tonen som i sekunden låter
Jag kommer ibland ihåg att jag aldrig har ett slut jag kommer kunna finnas kvar efteråt
jag Mår bra då
typ 
närrrrr
jag kommer ihåg vilken historia jag är 
the nonsense One som inte ”make narrative sense” (//ceg(lol världens fulaste förkortning) ) 
frustrationen av när en historias slut ba va mitten av en film 
som man kan känna 
den känner jag till mitt liv 
och det är inte dramatiskt 
fast om man ska va petig så är det väl precis det det är
för det är när jag misstar mitt liv för en dramatisering av en metafor för ett liv 
aka 
en saga 
berättele 
är ju ej ensam om detta 
Jag vet inte varför jag är så äckligt jävla arg
Mmmmmmmen icke desto mindre är jag det
Skum känsla.
Försöker typ
Uppleva den som när jag märkte att jag inte var trött i benen när jag var ute och sprang och ba ”herregud jag är så jävla trött varför varförvarför springer jag jag kommer dö”
Tänkte sådär men så kom jag på att det vore helt orimligt att jag var nära döden av denna task utan att kroppen egentligen slutade
Så jag kände efter i kroppen
Utan att stanna upp
Och ba
”Om det nu är så att mina ben är sp jävla trötta och ska dö, var i benen är isåfall sensationen och hur känns den”
Och jag kunde inte hitta något område
Mina ben ba lol
Dom hade just börjat
Vilket made sens med tanke på att jag just börjat
Och sp tänkte jag ”LOL JAG ÄR JU INTE ENS TRÖTT I CAN DO THIS ALL DAY ALL DAY”
Och slutade känna efter i benen
Men så fort jag slutade fokusera på hur det egennnnntligen kändes i musklerna så kom tankarna tillbaka om hur fruktansvärt horribelt trött jag var
Inte så mindful som man hade önskat antar jag
Ofta beskriver jag uppenbara saker
Som om jag skulle ba ”det är som en grej med slutet av sig som en linje som kröks exakt likadant åt alla riktningar och så sitter den ihop eller asså typ hur ska jag säga jamenar om du tar ett snöre med en början och ett slut och så sätter du ihop början om slutet och läggen snöret så på marken och så låter du inte snöret röra sig själv någon annan stand än just början med slutet och så glr du en prick på golvet och ser till att avståndet mellan den här pricken och snöret är exakt lika stort var du än kollar”
”En cirkel?”
”Aaaaaaaaah. Jaaaaa juste en cirkel är det ju JÄVLAR lol”
Ah
Ja
Och det så jag förstår att jag är arg
Men jag hittar inte början och slutet på den känslan
När jag försöker pinpointa upplevelsen försvinner den från ställena jag stirrar på
Är det i armarna och bröstkorgen? Tror det. Och huvudet, asås kranier och huden och i hjärnan känns det som
Och händerna
Och låren
Inte ryggen flr dör brukar jag typ mest känna skam
Nnnnnnnjjjaaaaa lite om axlarna kanske
Och skulderbladen och sen mellan dom men bara i linje med nedre delen av dom typ
Av skulderbladen
Mycket i ögonlocken
Min mun vill grimasera som nicks turtleface
Så jävla orimlig
Uppfattar jag mig som
Vilket också gör mig arg
Jag har sovit way för lite men måste tvätta så here we go u go girl
Vill ha en soyamochalatte på espressohouse
Eller nej deras dyra varma choklad jag skulle kunna göra sjölv ol jag ever made an effort to make me happiiiieee
Nnnnooooo skoja

Skoja

Amanda tänker Kommentera
Jag vet inte varför jag är så äckligt jävla arg
Mmmmmmmen icke desto mindre är jag det
Skum känsla.
Försöker typ
Uppleva den som när jag märkte att jag inte var trött i benen när jag var ute och sprang och ba ”herregud jag är så jävla trött varför varförvarför springer jag jag kommer dö”
Tänkte sådär men så kom jag på att det vore helt orimligt att jag var nära döden av denna task utan att kroppen egentligen slutade
Så jag kände efter i kroppen
Utan att stanna upp
Och ba
”Om det nu är så att mina ben är sp jävla trötta och ska dö, var i benen är isåfall sensationen och hur känns den”
Och jag kunde inte hitta något område
Mina ben ba lol
Dom hade just börjat
Vilket made sens med tanke på att jag just börjat
Och sp tänkte jag ”LOL JAG ÄR JU INTE ENS TRÖTT I CAN DO THIS ALL DAY ALL DAY”
Och slutade känna efter i benen
Men så fort jag slutade fokusera på hur det egennnnntligen kändes i musklerna så kom tankarna tillbaka om hur fruktansvärt horribelt trött jag var
Inte så mindful som man hade önskat antar jag
Ofta beskriver jag uppenbara saker
Som om jag skulle ba ”det är som en grej med slutet av sig som en linje som kröks exakt likadant åt alla riktningar och så sitter den ihop eller asså typ hur ska jag säga jamenar om du tar ett snöre med en början och ett slut och så sätter du ihop början om slutet och läggen snöret så på marken och så låter du inte snöret röra sig själv någon annan stand än just början med slutet och så glr du en prick på golvet och ser till att avståndet mellan den här pricken och snöret är exakt lika stort var du än kollar”
”En cirkel?”
”Aaaaaaaaah. Jaaaaa juste en cirkel är det ju JÄVLAR lol”
Ah
Ja
Och det så jag förstår att jag är arg
Men jag hittar inte början och slutet på den känslan
När jag försöker pinpointa upplevelsen försvinner den från ställena jag stirrar på
Är det i armarna och bröstkorgen? Tror det. Och huvudet, asås kranier och huden och i hjärnan känns det som
Och händerna
Och låren
Inte ryggen flr dör brukar jag typ mest känna skam
Nnnnnnnjjjaaaaa lite om axlarna kanske
Och skulderbladen och sen mellan dom men bara i linje med nedre delen av dom typ
Av skulderbladen
Mycket i ögonlocken
Min mun vill grimasera som nicks turtleface
Så jävla orimlig
Uppfattar jag mig som
Vilket också gör mig arg
Jag har sovit way för lite men måste tvätta så here we go u go girl
Vill ha en soyamochalatte på espressohouse
Eller nej deras dyra varma choklad jag skulle kunna göra sjölv ol jag ever made an effort to make me happiiiieee
Nnnnooooo skoja